det går i ett

Alltför sen springer jag på svajande klackar mot Sanaz. Vi får lov att kuta hela vägen upp till Götaplatsen och Stadsteatern och hon är lagom nöjd. Andfådda, förvirrade och småsvettiga hittar vi tillslut rätt och slår oss ner i salongen, någon minut innan ridån går upp. Ek/Saarinen, två baletter i modern tappning. Första akten Hon var svart är ett vackert samspel mellan dansare och uttryck. Flytande klänningar och en kort full frontal(!). Andra akten Georgia är en mer livfull explosion av färger, tyll i mängder och La Vie en Rose. Mycket inspirationsgivande! Efteråt tar vi dessert och vin på Södra Vägen, skönt avbrott i jobbracet. Nu, 11 timmars pass. Kommer jag att orka gå på fest sen? Jobbar ju imorgon också...

Bilder från GöteborgsOperan
(2 översta: Hon var svart, Mats Ek. 2 nedersta: Georgia, Tero Saarinen)

you got the love

Jag springer förbi ett par skrynkliga farbröder med silverhår, stora öron och stor näsa. De lunkar fram i spandextights, det är rart. Jag har Uffie i lurarna och tänker att jag vill också ha silverhår, stor näsa och spandextights i spåret när jag blir stor.
Jag ser en mycket elegant äldre dam på Linnégatan. Perfektion ut i de handskbeklädda fingertopparna. I den vackraste vita kappa jag sett, tjusigt skräddad går hon värdigt i bruna, blanka klackar på smala, små ben som sticker ut under kjolfållen. En vit pälsmössa käckt på svaj, några snövita lockar kikar fram och ramar in det skrynkliga ansiktet. Jag tänker att jag nog hellre vill vara en sådan när jag blir stor.
Jag får några trevliga rader skrivna till mig. Jag svarar på ytterligare en lägenhetsannons. Jag hör om en ekobrottsling som varit på rymmen och återfinns i Scandinaviums VIP-lounge, ett år från preskriberat fall.
Jag hinner föreställa mardrömsscenarion när jag kommer till ett tomt hem och inte får svar på mobilerna. Men det är ingen fara, mamma har varit på symöte, syster har jobbat på caféet och pappa har åkt till Lyon för möte över dagen. Vi dricker te och mot fönstret duggar regnet.
Jag har sådär ont i knävecken som man får när man stått och gått i flera timmar i ett sträck utan streck.
Jag ser Carrie Bradshaw dansa fram på decimeterhöga klackar, i stora coutureklänningar. Det sista SATC-avsnittet visas. You got the love och jag blir så rörd att tårarna faller i mörkret, trots att jag har sett det så många gånger innan. Mycket är ovisst, mycket är roligt, mycket är slentrian just nu.

Perfect Exceeder

La Vida Locash har snarare börjat likna La Vida Nocash. Rara mamma sponsrar med ett par surpriseskor. (Brun lackballerina och guldfärgad kedjedetalj, mycket snygg men något obekväm.)

Iförd en svart ballongklänning med stor sidenrosett över bysten och bara ben(!), trippandes på lackwedges möter jag upp Jenny tjugo minuter för sent. Hemma hos födelsedagsflickan Sanaz avnjuter vi parmainlindade kycklingfiléer, somrigt fräsch potatissallad, blåbärspaj och vin i mängder. Hon får spännande presenter i livsnjutartecken, från mig ett balettbesök. Vi hamnar senare på gayklubb där det dansas nästintill bara överkroppar och minibögar.

I morgonljuset väcks jag av ett telefonsamtal och upptäcker hur min hud är smutsigt leopardfläckig av blixt-brun-utan-sol-bestrykningen jag gjorde kvällen innan. Mot de vita lakanen syns ojämnheten avslöjande väl och jag försöker avsluta rösten i luren för att få spisa morgonmat (vattenmelon, mackor, iskaffe och müsliyoghurt).

Med sömndruckna ögon sitter jag så på en överfull vagn och hittar en nostalgisk vy på Engelbrektsgatan, måste fota den någon gång. Jag har nybakta frallor från Ica Focus i påsarna när jag kommer till ett soligt Gårdakök för kaffe i grönglaserade små koppar och vackert samtal. Utanför köksfönstret sprakar träden ton-i-ton med kopparna i ljusgröna nyanser och på den lilla stenbeläggningen på gården försöker en yngling att balansera på sin cykel. Lisa, Kristina, Sanaz och jag njuter av den lata majsöndagen och vid uppbrottet ska alla hasta till sina studier. Själv fortsätter jag att vara loj, det kommer finnas en tid för iväghastande till förmån för plugg också...

lily of the valley/chilly in the alley

Om det är ren distansering eller en oförmåga att bedöma avstånd och värdera innehåll vet jag inte. Vad är tabu och vad är ok? Ventilering, skvaller eller förtal? Andrahandsinformationen är sliten och skev, likt loppisfyndet kan den nya ägarinnan polera upp finishen för att få en mer häpnadsväckande effekt. Aahs and oohs. Crowdpleaser? Jag spiller ut sörjan över bordet och komparationen är nu oundviklig, för den straffas jag. Sur stank från det utspillda. Det sagda svävar iväg och omformuleras åter hos åhörarskaran.

Annars står det små, söta liljekonvaljklockor i en vas på vårt köksbord, det växer pistaschgröna skott från alla träd och det finns primörer i matlagningen; nässelsoppa+rabarberpaj=fräsch nystart. Len cappuccino och frasig croissant lappar relationer samtidigt som andra vänskapsband får hållas på slak lina.

Och så finns de vackra drömmarna... Nattdiktningen som jag alltid tvingas lämna precis när det börjar bli juicy, mitt slutkörda psyke kastar om världarna och jag vaknar i morgonsolen konfys
-var det en dröm eller ett minne?

ögonkonfekt:

JUSTICE - D.A.N.C.E.
Uppladdat av edbangerrecords

(Snor tipset från La New Shit)

when your friends are all you've got

Många outrätade, oförklarliga bekymmersveck på min panna. Några vassa stick i mitt hjärta. Man gillar inte alltid hur man beter sig. Man gör inte alltid rätt. Man kan lätt såra, smutsa ner och vara osmickrande i sina uttalanden. Andra gör mig vaksam, men mina finkänsliga tentakler anar oråd långt innan, blickutbyten och igenkännande leenden plockas upp och omvandlas i mitt huvud. Kryddas och tolkas till en bubblande röra i magen som får mig att äcklas. Vid sidan om är livet fluffigt, spontant och trivsamt. Paradoxen är iögonfallande. Omstyrda planer leder till en picknick i det gröna, flera glas vitt på stan och till den flådigaste studentlägenhet jag sett (varför välja mellan morgon- och kvällssol när man kan ha terrass runt hela våningen?). Väggmålningen i svartvitt, som designstudenterna själva fixat, ger upphov till lyrisk diskussion om perspektiv och skuggteknik. Jag känner att jag borde plocka upp mitt skissande. Trots att Jenny får skjuts på ett cykelstyre av Mr. Gullock, bangar vi efterfesterbjudandet.
I efterdyningarna, på de stilla gatorna i majkvällens kyliga sol träffar jag de fina vännerna som ses alltför sällan. Lika delar skvaller, skratt, tröst och framtidsspånande. Efter en fika ser Linn, Amanda och jag Pans labyrint och upplever lika delar avsmak och förtrollning.

looking for gold

Det är fint om våren

Har uppgraderats på telefonkneget! Säljer nu digital-tv-abonnemang, betydligt högre provision och betydligt mer svårsålt. Ändå oerhört skönt att komma ifrån krängandet. Nu, en lite mer polerad argumentation. Fredagens arbetspass är över och jag tar några osaltade ekocashews som mellanmål. På Systemet möter jag den där fina gamla kursaren jag alltid stöter på men aldrig träffar på riktigt. Blir bjuden på takfest i maj, alltid trevligt! Handlar rosé och ljust öl.

Vidare vandras det i den stekande sommarsolen. NY-tee, gråa jeans, minitrench, snusnäsduk och grönt äpple är för varmt. Väl hemma syr jag i en knapp, styr upp en outfit, lägger vinet på kylning, knäcker en Corona och allt känns mycket fint.

Jag är mitt upp i matlagningen när middagsgästen min kommer. En medelhavsk måltid svängs ihop och tillslut sitter vi så på balkongen i kvällssolen och ser ut över staden som har en ljusblå/-rosa fond. Rosé i glasen och bubblande skratt i munnen. Vi spinner Nicevisioner och det ser vackert ut.

Jenny N och Sanaz kommer över och alla är klädda i 50-talsanda, ty Erica är en engagerad chalmerist och har ordnat Gasque med tema. Jenny, som är en mycket mer skillad sömmerska än jag, har sytt i fler knappar än en och dragit ihop en hel klänning på en dag. Sanaz har skjorta och mörka jeans i Rockabillystil. Senare kommer Elin i tillpiffad bobfrisyr och de tajtaste byxor (original item från Småstjärnorna). Salt, Tequila och citron. Sanna cyklar hem och vi tar en taxi. På festen är det otroligt mycket teknisk högskole-feeling. Overallbrallor med tryck, vita rockar, öl för 20 spänn och en majoritet av killar. Vi dansar och ler, något malplacerade. 100-årsjubileets ex-chalmerister, med en högre medelålder kommer över och några ansikten är lite för bekanta. En oförklarlig, känslomässigt upp-och-nedvänd Jenny skrattar och gazar off omvartannat. Sanaz och jag nöjer oss tillslut med en korv och en spårvagnstur hem.

Efter några timmar ringer klockan och jag äter lyxfrukost med familjen. Forcerade tramptag till kaninparken och sen en orkeslös kropp med lite rödsprängda ögon som klistrar på åkpass som om den inte gjort annat på ett halvår. Väl hemma tillagar jag en fin måltid och toppar till det med lite Ben&Jerry's i min ensamhet. Ser på Stina! och dåsar till. Plötsligt är det sent och jag ska träffa flickorna om en halvtimma. Bleka läppar och stort hår. Ms Bardot.

Uppåt och vin. Kvällen slutar i ett förtroligt samtal hos Jenny med en SATC-box och te. Hem igen på snabbfix och sen ner till Kommersen för fynd. Väskor, skor och smycken till hysteriskt låga priser. Sanaz, Kristina och jag hittar mycket fint, men Jenny är återhållsam. Klassiska Egg&Milk-brunchen och sen går Jenny och jag på Röhsskas utställning Ung 06/07 Young Swedish Design. Mycket bra!

La Vida Locash? Nja, snart.

never too late, yet always just that

Jag ritar en dam med lång näsa. Ljuger hon? Hon får små men fylliga, rosa läppar, cerisefärgade rougeprickar trycks på en tvådimensionell kind och får agera kindbensmarkörer, därtill dekoreras hon med ett neonfärgat örsmycke. Tre pilar. Straight ahead. Med det nedladdade typsnittet Eraser skriver jag budord om att fånga möjligheterna. Skriver ut på styvt papper, skär ut och adresserar, frankerar.
Bättre sent än aldrig tänker jag.

Budgeterar i härliga Excel, ändrar jag någonstans har det effekt på hela arket, sånt gillas. Pengaplanen ser visserligen rätt dyster ut, men i det fräscha formatet och med de fina färgerna går den att titta på ändå. Svävar ut i mina approximationer, så att kassa-ackumuleringen inte hamnar på minus, alla utgifter till trots. Någon sorts sinnesro får jag i alla fall, bättre sent än aldrig.

Senare sitter jag i fönsterkarmen i färd med att putsa de förbaskade rutorna. Bättre sent än aldrig tänker jag.

Bild från thomastreuhaft.com

just make a wish and everything comes true...

Börjar bli märkligt besatt. Som så ofta. Fiktionen är så mycket vackrare, så ofelbar. Samtidigt är det ju äktheten som efterlängtas, den råa sanningen. Brister är också fina. För ett slag lever jag i parallellvärlden, drömvärlden och den är varm, idealisk och fluffig. Samtidigt så imaginär att den flyts ut av minsta vindpust, inget att trakta efter.

I klackar och med violett snusnäsduk om halsen sveper jag och min cykel genom staden. Verkligheten tangerar fluffigheten. Soldis och ljusa lockar i vinden. Köper biljetter till balett och hämtar ut min väska från skomakaren. Handlar ciabatta, thaibasilika, tomatsoppa, solrosfrön och choklad.

Tvätten är upphängd och diskmaskinen tömd. Täcket på vädring. Ska ta itu med det lortiga golvet på jungfrukammaren, snart. (Lyckades ju välta ut en kopp kaffe bakom nattduksbordet och över grenkontakterna i morse, tyvärr en kopp kaffe med ovanligt mycket sump i. Merparten är upptorkat, men det ligger något slags kaffesumpsbeläggning över parketten. Inte vackert. Inte fluffigt.)

Foto: Tim Walker

some indulgence

Efter mina ostrukturerade försök till städning (trots idogt nynnande på amerikanska Kindergardens variant av Städa varje fredag "Clean-up, clean-up, everybody clean-up..." blev det inte klart, jag har så svårt för att inte gå ner på detaljnivå) sprang jag ifrån kaoset till en buss som skulle ta oss till bushen och en födelsedagsmiddag med hemlagad pizza. Mozzarella, starka oliver, en box vitt, klänningar, improvisationsartad beauty parlor, korallack, en kanna mojito, Elins mix-tape, patentlösningar, kladdkaka, två flaskor rosé... Underbart trevligt! Åter buss in till staden, varierade upptåg, avdroppare, liten kärna till Uppåt, öl, häng, dans, Mycket mer än müsli-killen i vimlet (som jag tror mig känna, eftersom jag oftast spenderar morgonstunden med det där gänget)... Så ytterligare avhopp, bara Jenny och jag kvar (varför är det så ofta just så?), inte Nef, 7-11 stängt, fortsatt förföljelse, skobyte, McD. Ingen busstur för Jenny, utan hem till mig, te och skvaller, ännu en dröm om jobbet -på tok för centralt. Frukostmys med riktig müsli och lite till, surfa nätet, föräldrar back from London snart, borde städa klart nu. Så svag.

piercing, curling, twirling

Syster och jag piffar oss och lägenheten inför kvällen. Hon fick ett infall igår och har nu en piercad underläpp med ett silikonpuffigt plut/en fläskläpp till följd. Själv har jag håret på spolar och nya lacket "Nice" (just setting the tone) på naglarna, inga ingrepp.

Mitt klipp blev okej men jag fick lov att gå tillbaka för justering, eftersom fjortisluggen inte riktigt var min bag. Nu har jag mittbena (?!) och lite svepande Siennalugg om jag jobbar på det och Göteborgsblåsten mojnar, ingen lättskött friss (hence the curlers).

Jenny och jag söker febrilt tak över huvudet till hösten. Långa telefonsamtal med parallellsurfning efter lyor. God damn, det är en hård värld. Vi har fått en liten inblick i hur den svarta lägenhetsvärlden går till och det är inte vackert. Nej, men visst kan vi förskottsbetala 7 000 till någon som bor i Visby och ska få lägenhetsnyckeln dagen innan vi kan flytta in. Säkert. Nya bud hela tiden och vår maxlimit på hyra tenderar att öka, i takt med att boarean minskar. Nej, man kan inte bo två pers på femton kvadratmeter!

Clownklänningen är bytt mot ytterligare en rutig sak i denimfärger och med infällda fickor, det blir fint till Monkitightsen ikväll.

clownen skrattar och clownen ler...

Stora knutar, små knutar och knutar på sned. Sjal med kedjeprint i turbaninspirerad knytning. Svartglittrande pannband à la Jessica Stam på Burberrys catwalk. Det har krävts många försök att poppa till hårtestarna som imorgon äntligen skall friseras till. Jag blev så glad när rara mamma gav mig ett presentkort på klipp!
Annars har jag ätit sushi i en park och kikärtssallad på en innergård, gått fortfort till snabba beats i färd med att uträtta ärenden vilka hälften inte blev av, köpt en ljusgrå maxiklänning som pappa tyckte jag såg ut som en clown i (maxiklänningar är ju så fina på de där få, ska jag byta min?), spillt ut ett helt glas kaffe i knäet och tvingats gå runt med en sur disktrasedoft i jeansen. Fortfarande ser rummet kaotiskt ut. Fjärmar mig.

Maj på Malö, fast hon var inte med och det var april

I en fullastad bil dundrar vi ut ur staden till trippande electronica varvat med svulstiga Timbalandproducerade beats. Roadtrips är så roliga! Vägarna slingrar fram genom den svenska landsbygden. Det är sommarvarmt, vilket känns så märkligt. Jag föräras med ett par fantastiska solglasögon som tillhört Andreas mormor, det känns som om jag fått ta del av en liten bit historia. Love them! Ute i skärgården är det stiltje. Tystnad. Vi lagar gott, gorgonzola och basilika i lövbiffsrullar med ugnstekta rotfrukter och klämmer en box rött.
Fina samtal och många skratt.
Några timmar senare lyser morgonljuset in genom alla fönster på sovloftet och vattnet glittrar där bortanför. Bake-up bröd i ugnen och frukosten inmundigas på altanen i bara linnet. Efteråt far vi till grannbyn för komplettering av dryck och mat. Häng på klipporna men inga dopp. Vi slickar i oss eftermiddagen med sällskapsspel, Asti Cinzano, nötter och godis. Sen tillagas kyckling med feta och soltorkade tomater och ännu mer vin dricks. Framtidsplaner och visioner delges, nervkittlande inför vad som kommer hända...
Ytterligare en mysig altanfrukost, men idag något kyligare. Vi städar och fixar iordning sjöboden, förbereder oss för avfärd. Lystna på fynd beger vi oss till Returlagret, som tyvärr inte höll öppet på söndagar. Så istället tar vi riktning mot stora staden och verkligheten.
En underbar helg med två fantastiska vänner.

je veux te voir

Efter ytterligare en utmattande jobbdag låter jag spänningarna släppa med en yogaklass och går rakryggad ut på en soldränkt Kungsgata. Hemma har syster lagat god kycklingwok och senare får hon agera stylist. Vi bestämmer oss för en svart tee med fasandekorerad sjal, grå jeans och hennes lackskor. Efter stadig mjölkdrink och ett exklusivt preparty (jag och min lap) beger jag mig mot Min bror och jag. Mycket trevlig kväll med många fina människor. Krazy Fiesta remixar tunes by Yelle, Juvelen och Justice och det finns partyhattar och bjudcupcakes.

Har fått ett lägenhetserbjudande i huvudstaden eller ligger den strax utanför? Lokalsinnet sviker på hemmaplan och i denna framtida (?) hemstad är jag fullkomligt förlorad. Fullkomligt förlorad och förvirrad, det verkar vara det allmänna tillståndet hos mig nuförtiden. Jag har rutiner, jag gör det jag bör. Stämplar in. Utför det jag ska. Är duktig. Ändå, så fullkomligt förlorad.

Nu sconesfrulle innan jag ska fixa inför dagens roadtrip till Malö!

Gratulationer till 21-åringen!

I fjorton år har vi känt varandra,
två tredjedelar av våra liv.
Det ger sannerligen perspektiv!
Visst har där varit andra,
visst har det varit kiv.
Men det finns ingen att klandra,
så svårt att vara objektiv.
Vi håller hårt i den andra,
tillsammans är vårt ledmotiv.

Du är attraktiv, kreativ, kooperativ
Alltid dekorativ, oftast konstruktiv och synnerligen signifikativ
-Så högkvalitativ!

Ska jag beskriva allt i vårt vänskapsarkiv,
finner jag bara superlativ.
Jag hoppas att vi alltid jämsides kommer vandra,
om än vi tar motsatta kliv...

Metallicdrömmar

Ser en fantastisk bandeaubikini i silvermetallic och får lite andnöd. Trots att man inte kan bada i saltvatten med den och trots att frakten är hälften av det ordinarie priset. Oi! Jag har visserligen påskpresentblusen som ska bytas mot något fint. Konsumera mera. Inte så hälsosamt, definitivt beroendeframkallande.
Meanwhile, you can't go wrong with apricot colored nails! Snor Elins Chanellack och fräschar upp händer och fötter. Lovely!

Lite senare är nagellacket avskavt och sönderfrätt av rengöringsmedel, men diskbänksmetallen blänker och badrumsporslinet likaså. Pånyttlackerarade naglar och nu jobbet om en halvtimma. Oi!

setting the mood...

Little Britain

Bild på en ung variant av HRH Elizabeth II från TIME

En kväll med brittisk touch. Efter jobbet möter jag upp syster i turkos Myrornakappa matchad med en nyblonderad lugg och mamma i en mer diskret framtoning utanför bion. Vi ser The Queen och Helen Mirren är så bra. Sedan sluter pappa upp och vi käkar middag på engelskt pubvis på The Bishop's Arms eftersom mamma har gett upp helsteken som svettats i ugnen hela dagen. Detta trots att hon gått på Plönninge Hushållsskola! (Ett stående skämt.) Mormor fällde för övrigt en kommentar i påsken att hon då inte hade gått där om hon vetat det hon vet idag, vad nu det betyder, man saknar oftast samanhang i hennes uttalanden. På Plönninge lärde man sig tydligen att baka ut 40 stycken identiska lussekatter, vika tvätt till samma format, koka långkok, mangla dukar...allt sånt som mamma kan. Jag skulle personligen behöva en rejäl boot camp i hushållsskötsel för mitt linneskåp kommer ha svårt att leva upp till mormors mors standard, en konservativ pedant ut i fingertopparna. (Hon kammade mattfransarna?!) Kanske inte helt olik Queen Elizabeth?

Honoré Hässleholm

Jag tecknar min framtid i fantasin. Lösa trådar surras ihop och bildar ett nät av starkaste björntråd, det kommer lösa sig. Klart att det kommer.

Mycket elektronisk musik för tillfället. En krönika som jag inte hittar nu, Musikbyrån om Hässleholmsfenomenet med Familjen och Folie. Rara Becca skickar fina franska blipp med rim som nog är väldigt finurliga, men vilka jag bara förstår hälften av. Upptäcker musikbloggar på franska som bjuder på en massa mp3-filer, jag plockar hem dem allihop -får lyssna sen. Remixer, färgglada oversize t-shirts, scarves, maxibrillor, sneakers... Snyggt och polerat.

Bläddrar genom helgens GP, hinner inte läsa klart om Jens Assur i Två Dagar. Hittar bloggar med upphovsmän som jag tror mig känna. Opererar undercover, spanar, rekar.

Regnet har ersatts av grådisigt ljus. Förbereder mig för en arbetsdag. Laddar med fikonmarmeladsmackor och många koppar kaffe.

silent shout

Ännu en påsk över. På lantstället med fina, tokiga, brokiga familjen. Påskpresenter och ägg. Promenader och svarta hundar. Blomfång och gravstenar. Syster och modetidningar. Snålblåst och sol. Goda middagar och gult i mängder. I-munnen-på-varandra- prat och tystnad. Vida vidder och snåriga skogar.
Det bekanta snöblandade regnet droppar ner april-nyckfullt, men det är skönt att vara tillbaka i stan igen. Annandag imorgon och jag ska jobba utan OB med att störa helgfriden.

"det snurrar i min skalle"

Yrseln genomsyrar mig. Helt plötsligt känner jag att jag inte vet något säkert. Det självklara är inte längre det, jag tvivlar, tvekar, tumlar. Det är så mycket som blir fel, saker som inte blir som det var tänkt. Bearbetningen och återfångandet av fattningen, stabiliteten, slukar energi. Så matt.

Samtidigt gror destruktiva tankar inom mig. Var kommer de ifrån? Jag vill inte att de smutsar ner mig, de förstör för mig. Tillslut orkar jag inte hålla ihop motpolerna, jag spricker. Brister. Ut i gråt, ut. Ut rinner allt, allt, allt i osammanhängande ordfragment dränker jag, förpestar jag allt utrymme. Det är förlösande.

Så idag vaknar jag till omsorgsfullt skriva silverord. De värmer och jag försöker ta fasta på dem. De blir mitt avstamp, från gnistrande silverkrokar tar jag sats och får en flygande start. Silverskimret glänser över mig hela dagen och jag säljer paket efter paket och slår rekord. Efter organiskt odlade cashews och liten eftermiddagsfika med levande filmbeskrivning av syster (där hon kommer av sig och berättar slutet) gör vi ett ryck och nu glänser även lägenheten. Undanstoppat stoff och rena ytor ger sinnesro för nu.

someone like revl9n

kneg ger deg

(Bra mantra på oinspirerande jobb.)

Ms Moss

walk of gold

Älskar när man får utomlandsfeeling i sin egen stad! I bruna seglarskor, gråsvarta jeans, guldglittrande tröja, minitrench, kristalldiadem och vita bågar på syrrans snygga damcykel med skinnväskan i korgen. Cruisandes genom Allén. Något i luften, något med mig.

Hemma har syster ryckt upp sig från sin sjukdom och vi sminkar oss och dricker Baileys med mycket is. Ikväll blir det middag hos Andreas. Walk of gold.

wake-up/make-up/break-up

Alltför länge har jag levt i en dunkel förnekelse. Bortmotat, hänvisat, ljugit. Så ikväll, över en fika efter en Topshopkväll med kasst utbud, slår verkligheten emot mig och den är en saftig käftsmäll. Än är kroppen öm och blåslagen efter de omvälvande besluten jag har tvingats fatta. Hur kan det vara så att alla utom jag är så förnuftiga och hur kan alla utom jag göra vuxenkalkyleringar och budgeteringar och alla utom jag i smyg upprätta sparkapital?! Oh, dear. Dags för ett uppvaknande.
Tryck mot mitt bröst.

Jag köpte ett kristalldiadem i Marc Jacobs-anda i alla fall. Klen tröst.

imaginary, fantastic, bizarre!

Lockar

grönt och skönt

Idag är en lat dag. Jag super in den: Starka, gröna blomstjälkar med tillhörande krispiga blad överallt. Nyöppnad grön ekostore på Ekelundsgatan. Vit vårsol. Optikern och hudterapeuten, så skönt.
Le Tigre. Wasabiärtor och gröna vindruvor.
Mjuk, lätt, varm, klarsynt. Reboot.
Imorgon tar mardrömmen vid.

You Only Live Once

Some people think they're always right
Others are quiet and uptight
Others they seem so very nice nice nice nice nice oh oh
Inside they might feel sad and wrong

Utan ord. Idyll. Strålande sol. Men psykologiskt så påfrestande. Fast i en roll som inte är jag. Gråt och åter gråt. Klump i min hals. Varför saknas dessa talanger mig?! Underbara kids. Kramar och vänliga ord. Efter ett omtumlande skidläger är jag hemma. Det är vår och mycket varmt.

Rutig klänning, trench, vita bågar och mammas Mulberry åker på och sen sitter jag i solen på Konstmuseets trappa med god bok, bra musik och islatte. Själv. Skönt.

Årets första mjukglass avnjuts med fantastiska Sanaz och Andreas. Så gott att skratta och få hänga med dem! Igår måste det ha varit den varmaste marsdagen ever för det kändes som juni, Andreas går med på att köpa de snygga gula skorna och sen var vi tvungna att nappa på erbjudandet om dagens pasta och en stor stark.

Idag är det lika fint och jag ska strax trippa ut i ljuset.
Något slags pirr i min maggrop, klumparna är som bortblåsta.

barnsliga begär

Jag tar fasta på min outfit och kunde nog ha förberett mig mycket mer inför gårdagens debatt, men jag glider med och nu är det avklarat. Måste ha lärt mig en del på den där kursen, om inte annat vet jag mycket väl att jag inte är ämnad för att sitta på Agenda och argumentera. (Narrowing down the list of possible professions!) När försvann den ambitiösa och när ersattes hon med en mycket förslappad variant?! Eftersom "ordnad klädsel anbefalldes" bar jag hög knut med stor svart sidenrosett, till det en svart, figursydd frack med randigt foder, mörkblå stuprör och skyhöga, krockosvarta klackar. (Elefantfot à la Paris nu. Faktiskt.)

Idag lunchade hela familjen ute och sedan gick Elin och jag på stan. Fantastiskt mycket fina vårkläder! Blir tokig och drabbas av grava ha-begär/extrem köplusta. Ännu har Sterling inte dragit pengarna för flygbiljetterna och retfullt ligger de där på kontot och lockar. Jag vet att de egentligen inte finns, men aarh! Istället för på en guldglittrande tweedanorack på Bonnie&Clyde, lägger jag de sista kulorna på förbaskat dyra hudvårdsprodukter. Trots att jag får 10% rabatt svider det något enormt att behöva lägga pengar på förbrukningsvaror! Tröstar mig med att det plagg jag bär varje dag, mitt skinn, är värt att investera i.

Nu bör jag verkligen börja packa inför Åre, men ett litet slag till drömmer jag om de härliga weekendbagarna, anoracken, den underbara parkasen, must-have-klänningarna, sidenskorna och den där ljuvliga Chloéväskan som fanns på 2nd hand!

Halsen tjocknar, magen suger och på sant 3-årings trots-manér:
VILL HA, VILL HA, VILL HA!

gråzon

Sanaz har trångmål. Jag har inspirationstorka. Vädret har fnatt och bjuder på alla årstiderna samtidigt.

Jag gillar just nu:
Grönt äpple på lång silverkedja runt min hals, Lykke Li, iskaffe och mörk choklad på en måndag, Svinalängorna

Jag gillar inte just nu:
Debattprepp, att jobbpasset börjar om två timmar

gråa dagar

Korn av lycka

Ett giftigt grönt äpple i en halskedja à la Marc Jacobs från söta Sanaz som piffar till en vit, ribbad tröja och ljusgrå stickad förklädesklänning. Tack, darling!

Bokad lägenhet (med balkong och 10 minuter till stranden) och köpta flygbiljetter till Nice! Sex veckor på Rivieran med Sanna kan inte bli annat än formidable! (Ännu inga sparade fickpengar, april-maj-juni lär bli den värsta av jobbmaraton.) Ska försöka se ut som flickan i Zaras S/S-kampanj hela sommaren. Solblekt svallande hår, korta klänningar över bruna ben på läckra skor, mörka glas och kanske en sjalett med Pucciprintsimitation?

Krokus på Floras kulle och rapporter om trandans i Hornborgasjön.

Mess om fika på stan.

Do-nothing

Solk, smuts, damm. Solen belyser skiten. Ingenting-göra. Surfar och kommer ihåg att boka tågbiljetter till Stockholm. Sen är det plötsligt för lite tid och för mycket att göra. Tomt hem och nalkande lunchdate. Fejar och städar. Skurar och dammsuger. Plockar och viker och stuvar undan. Ringer till grabben jag ska åka med i Åre och pratar EP-anfallsförberedelser med hans mor. Missar helt att preppa lunchen, så jag får darta ner till sushihaket och låta Sanna vänta utanför porten. Jag är hennes totala motsats, fruktansvärt ostrukturerad. Sushi, skvaller och sex veckor i Nice. Lägger om kvällens planer till rödvinshäng med mat och film. Alltför matt. Snart träff med the debate-team (var det inte alltid nördarna i high school-filmer som var med i sådana lag?) och jag är inte särskilt förberedd. Solen är så grymt avslöjande, jag plirar och bländas och känner behov av ett annat skinn.

carelessly caressing

Marilyn tittar uppgivet ut i ingenstans från svartvit kartong, införskaffad för för många pund på Portobello förra våren. Jag tittar lika uppgivet ut på röd plåt och grå himmel från ingenstans.

Det finns saker på listor. Det är viktiga saker som inte kan eller bör negligeras, jag kommer få sota. Måste deala. Gör jag det som förväntas av mig? Inte tillräckligt. Det som förväntas är med på listorna, de listor som skrivs och läggs undan. Som för att när måstena står snyggt med kantiga bokstäver i fina rader är de redan ur världen. Då de finns kartlagda är de inte längre relevanta, avsikten att få överblick fallerar.

Jag kör till utkanterna av staden. Gör det som förväntas av mig. Det var länge sedan bilen styrdes av mig men det känns fullkomligt naturligt. Tankarna är annanstans och likväl kommer jag fram.

Vidareutbildas och får förtroendeuppdrag på jobbet, men snart vill jag inte vara kvar. Möjligtvis att man lättare kan palla med när Sanna och jag har bokat våra Nicebiljetter på lördag. Lägenheten är fixad och mycket prisvärd. Längtar så!

Snart ut på vägarna igen, glömd portfölj och förlängt recept. Jag gör det som förväntas av mig. Därefter, lunch med Erica.

Sen, sen ska listorna plockas fram och saker ska bockas av.

Livet förändras var jag än går

Solen värmde idag och tinade mitt frusna vinterjag. Skulle ha varit duktig, hade skrivit långa listor, men när det ringer en nykär Kajsa som lockar med kaffe kan man inte motstå, inte när hela Haga badar i ljus bortanför kanalen. På med randig halsduk, vita bågar och sneakers och ut, ut i ljuset. Kajsa har ny kille och han är allt hon aldrig trodde skulle vara det hon ville ha. Hon sprudlar och jag rycks med. Efter fikat tar jag en promenad (mamma har gett mig en stegräknare och man blir sjukt sporrad, ska försöka gå de där 10 000 stegen) längst med hamnen. Fort, fort går jag och registrerar saker. Blickar mot Lindholmen och minns. Skymtar Frihamnspiren och minns. Följer Älvsnabben med blicken och minns. Ser blommorna i Taubestatyns hand och minns. Går förbi Lisebergshamnen och minns.
Den här stan, den är min och det är vår, åh, det är vår!

Take me away see I've got to explain

Att städa med ipod. Sjukt bra. Har man stereon på ger det inte på långa vägar samma effekt, eftersom man ständigt förflyttar sig. Nästan så att dammsugarbruset dränks!

Att ha lösa saker i en väska som lätt öppnas är mindre bra. Har de senaste veckorna förlorat både det ena och det andra. Största sorgen är utan tvekan mjuka id-borsten som täcker röda fläckar och svarta ringar. 300 pix tror jag. Surt.

Igår kom Jenny över, vi drack vin och kollade lite på Melodifestivalen. Sedan bar det iväg till den där festen. Det var gamla och nya ansikten och det var hej vad gör du nu, kul. Vi var en snygg duo i klänningar med fickor, svarta strumpbyxor och skyhöga klackar. Vår back-up-plan, Analog Clothing-festen på Röda Sten, uteblev. Dear Jen var inte på partyhumör, men jag lockade med henne till Magasinsgatan i alla fall för lite Uppåthäng. Hes av allt skrik (då vi kom in på djuplodade relationsteorier och amatöranalyser av högsta graden, sittandes näst intill dj-båset) gick jag hemåt. Min äldsta vän, hon är bra fin.

Syster och mor har varit på silversmideskurs i helgen och kom hem med underbara små smycken. "Hade jag fått leva om mitt liv, skulle jag ha gått på HDK och jobbat med silversmide eller varit textillärare..." säger la mère. Då börjar jag fundera. Andra Jenny puffar för Beckmans, men...eh. Veligast i stan.

let the sunshine in

SMHI säger att våren är här. Idag är jag villig att gå med på det, det är allt lite sol bakom molndiset. Igår behövde jag övertygas av tre glas iskaffe och en rutig bomullsklänning med fickor. Det var däremot kollosalt många flyttfåglar som förvirrat cirkulerade över stan igår, stora och små i vad som liknade ett brokigt stim. På ett sätt läskigt men också vackert i kvällningen, de svarta fågelkropparna mot den gråblå skymningen tecknade sig som kolstreck på grafit. Jag kom på mig själv att stanna upp och kika på dem. Sen skakade jag lite på huvudet, log för mig själv, gick hem och gjorde ett blixtklädbyte för att gå på after-work. Inte snabbt nog, för jag var 10 minuter sen och sist av alla. Vi njöt i alla fall av bjudbuffé och två för en i baren, vilket ledde till lite många bonusglas. Somliga troppade av, men en kärna drog till Klara och sedan Lokal.

Det är inte riktig vårsol, det är grådis, men SMHI säger att det är vår: Så jag fyller ett kaffeglas med isbitar, slår på kaffe och fyller upp med en tredjedels mjölk. Sippar man iskaffe med sugrör har man sol i sinne...

Nina Hemmingsson:

Hämtad från Aftonbladet

Kvinnodagen

Puss på alla fina kvinnor i mitt liv!

Kulmen är nära

Det surras om att Internet kan komma att krascha. 2007 blir en prövning och bovarna är tydligen roliga YouTube och MySpace. Alla vi nätjunkies kommer att stå inför ett fasansfullt öde, rehabcenter lär behövas.
Är vi redo?

flykt undan nuet

Cavalli Fall 2007

Lack, vantar och päls. Dragkedjor och kraftfulla spännen som glänser i spotlightsen. Klumpiga skor på smala ben. Vackra ansikten med persikohy. Glänsande utborstade Hollywood-lockar och trassligt burr. Satäng och chunky belts. En hög med modeller som sitter backstage och inväntar make up, alla med stramt, slickade knutar högt på hjässan. Matta, oxblodsfärgade läppar. 1940-tal. Chiffong och paljetter. Flickan blir rockchic. Futuristiskt. Kristaller som glimmar. Små dockor som styltar fram. Kontringar och kontraster. Sedan dessa ljuvligt klingande accenter; modevetare, modeller och designers som bryter på italienska, franska, ryska… Love!

Vidare till LA-liv, lyxiga klubbar och flashiga jobb. LC och gänget i The Hills är på riktigt men ändå inte. Avsnitt efter avsnitt plöjs på mtv.com, man blir kanske tokig för jag köper det rätt och slätt och låter mig matas av det lättsamma, ”like totally awesome!”

Jag ligger till sängs och mår inte bra. Fruktansvärt oglammigt, så jag tackar min lap som bidrar till andhål och flyktväg. Nudlar och kladdkaka hjälper också.

(Tränger bort tanken att jag kommer att få hålla mitt tal samtidigt som slutdebatten, i en stoor hörsal.)

Ooowaaa-a-aaaa

Jag pinar mig till arbetet, med tungt huvud, raspande hosta och svag kropp. Alla är förbannade på mig och jag orkar inte! Jag målar fantasidjur med fjädrar och långa näsor. Pennan sveper och gör avtryck. Jag tar en liten klunk ingefärste med honung, det är stark och sött. -PIP- Och jag rycks upp ur mina drömmar: Hej mitt namn är Sofie och jag ringer från...

Morgondagens talmanus är knappt påbörjat, markören blinkar och det virtuella pappersarket i Word bländar mig. Däremot har jag spikat helgplaner. Så konstruktivt.

is it medicine or social skills?

En va-va-voom-ansiktsbehandling som jag egentligen inte har råd till. Två peppsamtal med två vänner i behov av stöd. Beklämd och maktlös försöker jag lyssna och råda. Livet är inte statiskt bra, vilket förmodligen gör det mer spännande. Vill plocka upp skärvorna och limma, armera, löda, spika, skruva ihop! Men inget quick-fix biter. Suck.

Sedan får jag förfärlig brått, det är dags att äntra det ljuva sextiotalet and god damn, those ladies must not have worked, spending all that time on hairdos. Jag trilskas med lösögonfransar (som slutar i papperskorgen), tuperar upp mitt hår till höög svinrygg med en rosa rosett som dekoration (svintohår idag), målar tjocka drag med liquid eyeliner (förmodligen pandaögon efter några öl) och känner mig tillslut redo, då skulle jag ha träffat Sanaz och Andreas på ett ställe som det tar en halvtimma att komma till. Bra där. I vad som känns som höga styltor, de där skorna, svart opaque på benen och A-linjeformad klänning marscherar jag fram, håret sitter som en hjälm. I Gårdalägenheten lever och frodas the 60's, LP-skivor på väggarna, Marimekko, sackosäck, blommor, snittar, snacks och bål. Snart fylls lägenheten med en brokig blandning folk som mer eller mindre har gått in för temat. Kvällens citat, Sanny dearest: "Vi dricker som om det inte vore någon morgondag! HAHA!" När det är dags att röra sig ut på stan är det svårt att gå, dubbelvikta av skratt, får vi stanna vid vartannat gathörn. Men vi kommer fram till det angivna målet, GS2H och vi dansar, skrattar och krashar någons födelsedagsfirande med att freeloada överbliven tårta som det står "ANNA" i röd kristyr på. Juvelens "Hanna" kommer på vilket leder till galendans av Sanaz och mig. Gott slut på BK. Tyvärr inga kul bilder, eftersom min kamera inte mår så bra.

Nu ska jag iväg och sälja naturtillskott. Fy.

Une petite ruelle du vieux Nice, avant renovation:

Förmiddagshäng med Sanna, på tok för länge sedan. Hon går loss på Lancômeprodukterna för att få en goodie bag, jag nöjer mig med ett silverlack. Kaffe och drömmar om Nice. Lägenheten är fixad men budgeten svårberäknad. Nu off till jobbet och sen vidare till Tilde på lite födelsedagsfirande.

Bubblande blogg

Design*Sponge är (fantasi)fylld till bredden av vackra foton, tryck och annat kul. Inredning, konst, design. Kolla in!

Hade jag varit i LA i helgen, hade jag gärna gått på Jon Setzens vernissage... Istället drar jag på sextiotalspartaj i Gårda, ett utomordentligt alternativ.

Festen är här

Inte för att jag bryr mig om Frölundas bragder, men eftersom de förmodligen inte kommer att gå vidare till slutspel efter gårdagens match, blir det inga jobbtillfällen för mig och färre kulor i min ficka. Sånt svider.

Efter torkad öl och slängda sopor tvättar jag mina händer, sätter upp mitt hår i knut (som för övrigt har börjat att bli mitt signum, men med vilken jag egentligen döljer ett extremt behov av ett klipp) och har paljettrand på min tröja. Jag kommer sist till klassfesten där de spelar schlager(!) och jag fastnar i köket, tänker att man kanske kan sätta på skivan jag gav till värden, dricker ljust öl med citron i och efter någon timme har nästan alla hunnit dra. Inte helt klarsynt konverserar jag med en kille i klassen som påminner mig oerhört mycket av en tjej jag känner med Aspbergers och mycket riktigt outar han sig med sin diagnos. Det är på ett sådant hjärtskärande sätt, jag tror inte att jag hanterar situationen bra alls, han är så medveten om sitt utanförskap och sin ovanlighet. "Så jag springer eftersom jag inte kan socialisera, springer långt och fort." Till någon annan säger han att han har funderat på att ta sitt liv flera gånger de senaste åren. Vad gör man, vad säger man?

En liten skara går ut i natten och det är mycket dött. Onsdagsliven på Uppåt är slut men vi hänger ett slag där och jag förundras och förbryllas över vissa. En mycket härlig tjej i klassen som jag tycker om, ska hoppa av, vilket förstås är trist. Ska se till att hänga med henne i alla fall.