All them fashion blogs

Okej, det finns en uppsjö bra och mindre bra modebloggar. En av dem är Hotspot, men Karolina Skande redigerar stiligt och photoshoppar ihop fina kollagebilder, värt ett eller flera kik! (Mycket snyggare med vit bakgrund.)

Underlandet finns på Första Långgatan

Igår besökte jag återigen Kommersen, vanligt misch-masch av folk från alla delar av samhället och massiva berg av prylar från de senaste årtiondena. Övergivet, kvarglömt, ifrånvuxet eller kasserat gods som väntas få nya ägare. Oanade skatter att hitta. Rätt som det är ljudar en speaker: Allt på bord 29: 5 kr! I ett litet skrymsle på 2 kvm håller frisören till och erbjuder billiga klipp, uppgift kring nöjd-kund-garanti saknas. Loppisfantasten Sanaz är slipad och hård som få, hon prutar ner det mesta till skrattretande små summor. Själv kan jag inte alltid med; för de vackra, droppformade sjuttiotalsjulgranskulorna betalade jag nog överpris. Idag har jag fixat med svarta sidenband och ska snart hänga upp dem i kammarfönstret. Snart, vill hålla på det lite. Så oerhört mycket X-MAS överallt, lätt att bli blasé. När jag var liten väntade alltid mamma med att julpynta till efter min födelsedag, den skulle inte bli dränkt i bjällerklang, så rart. Mammor är rara.

Idag var den rara mamman trött, så jag gjorde tortellinisoppa.

Finistère

Hon är så bra. Läs Bodil Malmstens blogg!

Après äggröra

Baktaktsbloggar lite denna soliga söndag, oerhört refreshing efter dagar med konstant regn.

Vi var på inflyttningsfest hos Emilia igår, mysig liten studentlya som kunde rymma förvånansvärt mycket folk. Hon fick en uppskattad kundkorg med DYMO-texten "Emilias kundkorg" runt om överkanten. Den var överfull av nödproviant till den unga studentskan. En salig blandning av sånt som är trist att köpa själv och dyra prylar som man inte unnar sig; toapapper, ost, russin, vetemjöl... Vidare bar det iväg ut i klubblivet, något virrigt och splittrat, men tillslut fick vi skaka rumpa.


Tänkte inte tjata framtid i detta blogginlägg också, men jag kan säga som så att det börjar se ljust ut.

BTW, är tydligen Dior Homme-snyggingen (ja, irländaren, Sanaz!) och Axel von Fersen i Marie Antoinette samme man. Ber om ursäkt för mitt tidigare påstående om Carl Philip-lookalike, skymf.

Marie Antoinette

Den nya biografen i staden står färdig. Fin och flådig. Barhäng innan filmen -I like! Igår såg fyra flickor ett maxat kostymdrama: Champangen flödar, pengarna likaså; nya klänningar, nya skor, nya tyger, nya håruppsättningar, nya smycken, massa fester, trädgårdsarrangemang... Ett liv i överflöd inramat av ljusa lockar, vackra vyer, och en otippad Carl Philip-lookalike till von Fersen... Det känns som man får ett levande, om än tillrättalagt och något långsamt, porträtt av en up-to-date partyprinsessa. Sammanvävt i dagens populärkultur och ackompanjerat på ett självklart sätt med modern musik.


Tufft öde, att giftas bort och klippa alla band med det man kallar hemma. Samtidigt skönt ordnat, att slippa möjligheternas ångest som infinner sig i var och varannan medelklassunge idag. Otacksam? Nej, blir bara trött på mig själv och mina banala problem. Hoppas att det hör tonåren till, då tillåts man ju vara naiv och lite för ego? 20-årsdagen nalkas, tiden är knapp. Svart och vitt och grått och nyanserat och onyanserat och allt-på-en-gång och ingenting-ingenting och längtan och frustration och carpe diem och eufori och regn och rusk och sol i sinne och en massa mer.

Mitt pubertala jag hinner nog bli moget och klokt, tids nog.

Tillbaks på ruta 1

Jag trodde jag hade planen utstakad. Det var så det skulle bli och det skulle bli så bra. Återigen platt fall. Lång stadspromenix med mor (plus viss gyttjeterräng i Trädgårdsföreningen) och vända-vrida på den alltjämt pockande framtidsnojan, resulterade i nya bekymmer. Man kan inte fly från sina problem, de följer med till Paris/London/Rom/Chamonix och kanske till och med eskalerar, då man är långt från nära och kära. Men att soulsearcha på hemmaplan är ju så trist! Eller? Den klokaste investeringen är den i sig själv säger mor och det är väl sant, men... GAAAAAAH! Jag var faktiskt på BodyBalance igår.

Över till något annat, eller ja, obalansen speglas väl i detta om man ska vara någorlunda verklighetsanknuten: Jag har syndat. Köpt ytterligare en sjukt dyr hudvårdsproduktserie som ska göra dunderunder, men detta är på riktigt! Det är läkarkonst, förfinad AHA-teknik med fler molekyler och en utbytt bokstav, PHA. It's da shit. Tyvärr har jag en massa tuber och burkar som inte ens är halvtomma (läs: nyöppnade). Desperation har ett dyrt pris. Synd att man inte är celeb, kunde ha satt ut dem på ebay. Högst bjudande?

Let there be light!

Min mycket medvetna, mycket politiskt korrekta, kära syster opponerar sig mot stadens ljus.
Fruktansvärt att dra så mycket energi (Liseberg alone har över 4 miljoner lampor tända informerade en random gammal tant mig om på Korsvägen häromdagen) enbart för utsmycknings skull. Kan förstå hennes ståndpunkt, men ack så vackert det är. Sen tror jag att vi nordbor får lite kollektiv ljusterapi. Not all bad? Okej, de blå inslagen på Avenyn är fortfarande märkliga.

Powerful tool

The scanner goes bananas.

Damn straight, Mr. Ferlin!

I livets villervalla vi gå på skilda håll
vi mötas och vi spela vår roll

Vi dölja våra tankar, vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar och slår

Vi hakar våra skyltar var morgon på vår grind
och prata om väder och vind

I livets villervalla så nära vi gå
men så fjärran från varandra ändå

Nils Ferlin

En ce moment:

Jag hatar att jag inte kan passa tider, så fruktansvärt illa. Nu missar jag halva föreläsningen som var så viktig. Det farliga är att jag på något sätt bekräftar för mig själv i stressens hetta att det inte är så farligt, att man nog kan läsa sig till det sen och har tanken planterats är det nästan kört. Att komma sent till vänner är ännu värre, indirekt hävdar man att sin tid är viktigare än andras. Förlåt alla som stått och huttrat i väntan på mig, improvement in progress.
God damn, ytterligare huvudbry.

Jag har varit i dvala, trott att jag raderat hela hårddisken, skrivit ett osammanhängande brev som jag inte kommer ihåg hur det löd och varit en dålig dotter.

Produktiviteten sprakar oftast som bäst hos mig klockan mitt i natten, igårnatt var det så. Jag har smitt framtidsplaner! Det känns lugnande, men jag vet inte hur det ska gå än och vill nog tänka lite till innan jag publicerar det.

Ikväll ska jag träffa några gymnasiepolare och gå på en utställning med verk av en arbetskollega till en av dem, ska bli trevligt.

Sen timme

Klockan tickar tick-tock, minuter blir timmar medan jag styr upp i musikbiblioteket, googlar, läser bloggar, skvallersurfar, länkas vidare i cyberspace...
Klockan tickar tick-tock, musen klickar klick-klick. Enastående forum, nätet, men verklighetsflykten berövar mig på sömn.

Je fais la grasse matinée

Eftersom novembermorgnen är mörk och för att jag inte har läst novellerna. Illa, men imorgon ska jag läsa, läsa, läsa och komma i fas.

Lägger istället in Beccas musik och bläddrar i de glossiga, importerade franska magasinen.

I efterdyningarna

Regndropparna mot flygbussens ruta ilar fort-fort och lever sitt eget liv, passande nog ackompanjerat till The City, The Airport av Loney, dear. Göteborg är grått, göteborgsgrått, jag är hemma och har en miljon lösa trådar att trassla i.

Vår efterlängtade Lyon-tripp bjöd på mycket: Vi besökte de beryktade båtklubbarna och kikade in på ett maxat allt-och-inget-Hawaiiställe (infravärme, sand, människohögar på golven, plastpalmer, vattenpipor, milkshakes'n'juices -sans alcool!). I höga klackar trippade vi på kullersten, gick över bro på bro Rhône/Saône/Rhône -hade som vanligt svårt att orientera mig och skilja på de olika kullarna/monumenten/vattendragen, insöp istället enastående arkitektur i kalksten och pastell och beundrade de vindlande gränderna i Vieux Lyon, inte en rät vinkel i sikte. Iförda tights och klänning i olika tappningar hela helgen lång, gick vi på textilmuseum, åt wasabiärtor och crêpes (obligatoire!), drack vin och kir, shoppade mossgrön, A-linjeformad kappa med stora guldknappar, bylsig vinterkofta à la -70's med ekorrar och hjärtan, snofsigt "vin antique" till far och lyxiga taxfree-artiklar.

Men helgen blev även ett avstamp för framtidsförvirring. Upp-och-ned-vänt, ledsamt, inte som förr. Det är läskigt när man inte känner igen sig i vänskapen. Tankar virvlar. Efter två tågtimmars konstant analyserande, funderar jag på om man funderar för mycket. Det blir nog bättre nästa gång vi ses, relationen är stadigt rotad och tillåts inte omkullkastas av lite motvindar. Förmodligen också nyttig push för mig att själv fatta tag om min egen tillvaro.

Det var roligt att se hur bra Becca har det. Gav verkligen mersmak!

Lite pics:

C'mon Through

it ain't so easy to love you true,
account of all the rattlesnakes and all that makes you blue
but it's worth it, i love the thrill
come, come, come
c'mon through, c'mon you,
come dig right into my heart
what is the body if not a place where you store all anger and happiness and pain
but it's worth it, i love the thrill
come, come, come
c'mon through, c'mon you,
come dig right into my heart

-Lasse Lindh

Disträ

Svårt att hitta fokus, det har varit så mycket och nu vill jag bara softa. Minner om lovmys från lågstadietiden i mina strumpbyxor inne i värmen. Tentan är på måndag och ännu har jag inte snappat upp något, det är inte bra det här.

Istället planerar jag min stass inför morgondagens 20-årskalas med 1920-talets Hollywood som tema, dricker kaffe, städar (!), bläddrar i kokböcker, surfar, gör ärrenden åt mor, tar powernaps -allt ickestudieinriktat jag kan komma på. Suck.

Köldknäppt

Vintern är här, bokstavligt talat över en natt. Första snön föll i en virvlande storm igårnatt när jag låtsaspluggade/kikade på repriserat SATC-avsnitt. Det är så kallt, så kallt och man vet liksom inte hur man klär sig i den här väderleken. Vill inte! Inte än. Inte så brutalt plötsligt.
Big mistake: Att ta den nya så-fin-att-den-måste-användas-pronto, tunna, potatisbrungrå klänningen och ingen kofta under skepparkavajen. Jag fick defrosta under täcket länge, länge.

Efter skola och lunch träffade jag Sanaz för presentrekning och kaffe. Vi kom på att vintern är helt okej om man får myskura emellanåt.

Nu ska jag styra upp mig för att träffa några tjejer för vin på SoHo.