ordning och oreda...standard.

I en stril ström kommer universitetskoftor, blanka glasögonskalmar, läderväskor, polerade kindknotor, voluminösa parkaser. De är medvetna, preppysnygga studenter som kommer emot mig i den motsatta tunnelbanerulltrappan. De och jag går skilda vägar. Jag sällar mig istället till de ergonomiska Everestryggsäckarna.

I möte med den nya professorn i Industriell design gör sig framtiden påmind, som så ofta. Programmet ska omformateras med hennes guidning. Det kan nog bli bra, det måste bli bra. Becca säger att detta är mina stockholmsår och jag försöker göra det bästa av dem. (Även om det ibland innebär att fylla svarta Bridge-portföljen med en lunta matteanteckningar och sitta i Q-huset en hel söndag.)

Ida och jag käkar grekiskt och pratar relationer. Över kaffet ser jag mig själv utifrån som något slags brådmogen kärringskarikatyr med skräckblandad förtjusning.

I knarkarkvarten ritar jag julkort och poppar piller, men får lov att sluta upp när jag klarat av släkten och några till. Massproduktion saboterar kreativitet. Funderar om det är tråkigt med elektroniska julhälsningar, kanske man kan mörka det under en påstådd miljömedvetenhetsparoll?

Is your bed made? Is your sweater on?

Att leda en, inte alltid så medgörlig, projektgrupp om sju personer tar på krafterna har jag fått erfara. Människor som åtar sig uppdrag utan att utföra dem medför komplikationer och resulterar i dygnet runt-aktivitet fram till utställningen. Visst är det lärorikt att arbeta med personer som inte har samma perspektiv eller principer som en själv, men det är rejält slitsamt också. När man är noga med att prestera bra och den personliga definitionen av bra ligger på en högre ribba än andras, nalkas ofrånkomligt extraarbete. Resterande delen av veckan har gått som på tomgång, fastän roliga saker har hänt däremellan. Ett år äldre och något uns visare? Det senaste året har bjudit på med- och motgångar och flera omställningar. Kom att tänka på förändringar och hur fort man anpassar sig. Var det rätt att flytta? Man har vunnit mycket, nya vänner och en annan självständighet, men vad offrar man? Mamma packar ner mina saker från jungfrukammaren i lådor, hon säger att jag ska ta itu med dem i julhelgen. Jag har to-dos i mängder, allt får lov att pauseras, jag hinner ju knappt med mig själv. I natten klickar jag hem Edie Sedgwickliknande örhängen och åttiotalsshades. Elins print ”My future’s so bright, I have to wear shades” flashar förbi, och nej, så är det inte riktigt.
Efter tentan om två veckor, tar jag tåget hem. I heart Gbg.