hold me

Man kan skriva om hur trasig man är inuti och om hur lite det syns utanpå. Man kan skriva om hur mycket man saknar, om förlösande festande, om misslyckande och om erövringar. Man kan skriva om videung och snödroppar, om vårkänslor, om föraningar. Man kan skriva om satinsneaks, Vackra Mannen, skinnjacka, Moccofika. Man kan skriva om hur man gråtandes tar en taxi hem mitt i onsdagsnatten. Man kan skriva om hur man raseras, om hur man ger alltför mycket input för den output som utdelas, om hur man fortsätter, om smutsiga skålar och om strålande kind. Men mest vill jag nog bara hålla om de jag tycker bäst om.

runway to elsewhere

Utan tvekan, vårens skiva:

think you misunderstood it all again

Lättjan gör mina prioriteringar. Roligheter framför tråkigheter. Tjockt, glansigt modemagasin framför matvaror. Vin framför studier. Chaite och Sonic framför disken. Ansiktsmask under täcket framför städning. Trots det sitter man på skolan i tolv timmar en torsdag, fastän blicken dras till fönsterna som vetter mot innergården. Fortsätter. Man fortsätter.
Så smälter rynkan mellan ögonbrynen ut till sidorna och det är sol, tulpaner, småblommig sjal.
Mess från Göteborg, ja till och med en bild över ett bassänglikt Rosenlund i DN snörper åt hemlängtan. Jag rycker tillslut tag i måstena och det känns förstås renande. Less på nederlag, flyr dem.
Starkt inflytande från ett håll och jag är rädd att det egna jaget försakas i något slags försök att anpassas. Saknar mitt crew.

lösryckt

Jag stirrar in i fotot i do-it-yourself-kalendern från Granit som mamma skickade upp. Det är utskrivet på vanligt papper och inte av särskilt bra kvalitet. Det föreställer borgen. Intensivt spejar jag in i fönsterna på femte våningen och tycker mig nästan se någon därinne, tills näsan tar emot och jag undrar vad jag håller på med.

Häromdagen köpte jag tyska brustabletter till toaletten. Alltid är det så planlöst när jag handlar, listorna glöms bort och varor plockas från hyllor impulsmässigt. Plopp! Det brusade rosa i en halvtimma, sen skulle man spola och visst känns det fräscht. Jag är som en amerikansk hemmafru, Martha släng dig i väggen. När så vårsolen strömmade in genom fönsterna idag och lyste upp det yrande dammet, fortsatte jag i samma takter. Tvätt, städ, disk och fix, fantastiskt skönt. Pilade sen ut med solglas minus vantar och tjock jacka och fick förbanna mig själv för min egen dumhet. Än är vårvärmen inte här.

Små tuber intensivt vårdande handkräm i rött silkespapper, modemagasin, ett silverhjärta, torkade aprikoser och chokladpraliner till nybryggt kaffe värmer så länge. Dagarna till tentan kryper närmre och jag låter Theo Jansens vidunderliga mekaniska skapelser inspirera.

interrupted

Oväntat besök kan faktiskt bli lika trevligt som i den där kaffereklamen. En liten dam kommer upp från Zürich för att sova i min säng, då hennes ursprungliga besöksanledning krasat. En orsak att stänga böckerna lite för ofta mottages varmt och vi går på stan, dricker vin och skrattar.
Så åker hon vidare och jag städar undan oredan. Lördagsfrukost med flickorna och så Liljevalchs följt av soppa hos Helin & Voltaire. Roligt mess bjuder på Landetfest och det är värt att få skrubbsår när man blir kallad världens bästa minglare.

I'm good, I'm gone

Idag kom våren tillbaka och det vita smälte bort. En helg med häng hos Ida och högljudda politiska diskussioner uppblandat med lågmält skvaller över te när alla cylinderkoordinater, tidsderivator och vektorer blir för många. Täta prick hit och s prick-prick dit. Så sitter vi i den mörka måndagsmorgonen, båda iklädda vita luftiga nattlinnen (jag vill ha ett sådant!) och försöker nöta in formlerna och härledningarna. Ett par timmar senare är kontrollskrivningen över och det kan ha gått hur som helst, men det hade varit ack så skönt att ha skrapat ihop tillräckligt med poäng för att slippa en del på tentan.

Vardagssnack med hela familjen på högtalartelefonen, nästan som om man vore hemma på Arsenalen. Dämpat samtal med orkeslösa, tröstlösa farfar som även han tycker att jag måste utforska Stockholm mer. Becca undrar varför jag inte clubbar mer, jag önskar jag kunde. Maria, Ida och jag lovar varandra dyrt en vår med mindre KTH, mer utgång och fler kulturella evenemang.

Tidig hemgång och stor posthög idag med mer än skuldbesked, räkningar och kontrolluppgifter… En fin, bortglömd, e-bayinförskaffad sidensjal; en burk cykelolja och te med karameller. Varm veckostart.