
Så hänger vi igen, den där och jag. 193:an och jag. Jag kan inte bestämma mig och vet att jag inte behöver det. Vi hänger och det är fint punkt. Trots mina försök till rationella tankar, spenderas timmar i överdrivna telefonanalyser då han gått och klippt sig efter det att jag spelat wifey och bjudit på frukost.
Ida och jag går genom Humlegården i vårsolen och dricker 7-Elevenkaffe på muren vid Dramaten för att byggplatsen framför ockuperar trapporna. Skinnjacka och solglas ett tag för att senare behöva dra sig mot KTH och bygga upp ett fräsprogram.
Monstertvättning i stora lådor och sen en öl i bar överkropp framför datorn innan den galna tillställningen hos M’n’M. I den lilla läggan på Kungsholmen trängs brylcrèmefrisyrer och handknutna flugor med en hel liten orkester om kontrabas, elgitarrer, megafoner, trummor och blåsinstrument. Det är ett spektakel utan dess like. Vi står som packade sillar och svettas, unisondansar och skriker till den smått psykedeliska swingmusiken. Cirkusbubblan punkteras när polisen kommer och det urartar totalt. Jag messar och får sällskap i natten, den där har även han handknuten fluga och fin Our Legacy-skjorta. Han försvinner i morgonen och jag tror alltid att det är för gott.
Snart bär det av på själslig rehabilitering till Åre och Gbg. Good times.