looking for gold

Det är fint om våren

Har uppgraderats på telefonkneget! Säljer nu digital-tv-abonnemang, betydligt högre provision och betydligt mer svårsålt. Ändå oerhört skönt att komma ifrån krängandet. Nu, en lite mer polerad argumentation. Fredagens arbetspass är över och jag tar några osaltade ekocashews som mellanmål. På Systemet möter jag den där fina gamla kursaren jag alltid stöter på men aldrig träffar på riktigt. Blir bjuden på takfest i maj, alltid trevligt! Handlar rosé och ljust öl.

Vidare vandras det i den stekande sommarsolen. NY-tee, gråa jeans, minitrench, snusnäsduk och grönt äpple är för varmt. Väl hemma syr jag i en knapp, styr upp en outfit, lägger vinet på kylning, knäcker en Corona och allt känns mycket fint.

Jag är mitt upp i matlagningen när middagsgästen min kommer. En medelhavsk måltid svängs ihop och tillslut sitter vi så på balkongen i kvällssolen och ser ut över staden som har en ljusblå/-rosa fond. Rosé i glasen och bubblande skratt i munnen. Vi spinner Nicevisioner och det ser vackert ut.

Jenny N och Sanaz kommer över och alla är klädda i 50-talsanda, ty Erica är en engagerad chalmerist och har ordnat Gasque med tema. Jenny, som är en mycket mer skillad sömmerska än jag, har sytt i fler knappar än en och dragit ihop en hel klänning på en dag. Sanaz har skjorta och mörka jeans i Rockabillystil. Senare kommer Elin i tillpiffad bobfrisyr och de tajtaste byxor (original item från Småstjärnorna). Salt, Tequila och citron. Sanna cyklar hem och vi tar en taxi. På festen är det otroligt mycket teknisk högskole-feeling. Overallbrallor med tryck, vita rockar, öl för 20 spänn och en majoritet av killar. Vi dansar och ler, något malplacerade. 100-årsjubileets ex-chalmerister, med en högre medelålder kommer över och några ansikten är lite för bekanta. En oförklarlig, känslomässigt upp-och-nedvänd Jenny skrattar och gazar off omvartannat. Sanaz och jag nöjer oss tillslut med en korv och en spårvagnstur hem.

Efter några timmar ringer klockan och jag äter lyxfrukost med familjen. Forcerade tramptag till kaninparken och sen en orkeslös kropp med lite rödsprängda ögon som klistrar på åkpass som om den inte gjort annat på ett halvår. Väl hemma tillagar jag en fin måltid och toppar till det med lite Ben&Jerry's i min ensamhet. Ser på Stina! och dåsar till. Plötsligt är det sent och jag ska träffa flickorna om en halvtimma. Bleka läppar och stort hår. Ms Bardot.

Uppåt och vin. Kvällen slutar i ett förtroligt samtal hos Jenny med en SATC-box och te. Hem igen på snabbfix och sen ner till Kommersen för fynd. Väskor, skor och smycken till hysteriskt låga priser. Sanaz, Kristina och jag hittar mycket fint, men Jenny är återhållsam. Klassiska Egg&Milk-brunchen och sen går Jenny och jag på Röhsskas utställning Ung 06/07 Young Swedish Design. Mycket bra!

La Vida Locash? Nja, snart.

never too late, yet always just that

Jag ritar en dam med lång näsa. Ljuger hon? Hon får små men fylliga, rosa läppar, cerisefärgade rougeprickar trycks på en tvådimensionell kind och får agera kindbensmarkörer, därtill dekoreras hon med ett neonfärgat örsmycke. Tre pilar. Straight ahead. Med det nedladdade typsnittet Eraser skriver jag budord om att fånga möjligheterna. Skriver ut på styvt papper, skär ut och adresserar, frankerar.
Bättre sent än aldrig tänker jag.

Budgeterar i härliga Excel, ändrar jag någonstans har det effekt på hela arket, sånt gillas. Pengaplanen ser visserligen rätt dyster ut, men i det fräscha formatet och med de fina färgerna går den att titta på ändå. Svävar ut i mina approximationer, så att kassa-ackumuleringen inte hamnar på minus, alla utgifter till trots. Någon sorts sinnesro får jag i alla fall, bättre sent än aldrig.

Senare sitter jag i fönsterkarmen i färd med att putsa de förbaskade rutorna. Bättre sent än aldrig tänker jag.

Bild från thomastreuhaft.com

just make a wish and everything comes true...

Börjar bli märkligt besatt. Som så ofta. Fiktionen är så mycket vackrare, så ofelbar. Samtidigt är det ju äktheten som efterlängtas, den råa sanningen. Brister är också fina. För ett slag lever jag i parallellvärlden, drömvärlden och den är varm, idealisk och fluffig. Samtidigt så imaginär att den flyts ut av minsta vindpust, inget att trakta efter.

I klackar och med violett snusnäsduk om halsen sveper jag och min cykel genom staden. Verkligheten tangerar fluffigheten. Soldis och ljusa lockar i vinden. Köper biljetter till balett och hämtar ut min väska från skomakaren. Handlar ciabatta, thaibasilika, tomatsoppa, solrosfrön och choklad.

Tvätten är upphängd och diskmaskinen tömd. Täcket på vädring. Ska ta itu med det lortiga golvet på jungfrukammaren, snart. (Lyckades ju välta ut en kopp kaffe bakom nattduksbordet och över grenkontakterna i morse, tyvärr en kopp kaffe med ovanligt mycket sump i. Merparten är upptorkat, men det ligger något slags kaffesumpsbeläggning över parketten. Inte vackert. Inte fluffigt.)

Foto: Tim Walker

some indulgence

Efter mina ostrukturerade försök till städning (trots idogt nynnande på amerikanska Kindergardens variant av Städa varje fredag "Clean-up, clean-up, everybody clean-up..." blev det inte klart, jag har så svårt för att inte gå ner på detaljnivå) sprang jag ifrån kaoset till en buss som skulle ta oss till bushen och en födelsedagsmiddag med hemlagad pizza. Mozzarella, starka oliver, en box vitt, klänningar, improvisationsartad beauty parlor, korallack, en kanna mojito, Elins mix-tape, patentlösningar, kladdkaka, två flaskor rosé... Underbart trevligt! Åter buss in till staden, varierade upptåg, avdroppare, liten kärna till Uppåt, öl, häng, dans, Mycket mer än müsli-killen i vimlet (som jag tror mig känna, eftersom jag oftast spenderar morgonstunden med det där gänget)... Så ytterligare avhopp, bara Jenny och jag kvar (varför är det så ofta just så?), inte Nef, 7-11 stängt, fortsatt förföljelse, skobyte, McD. Ingen busstur för Jenny, utan hem till mig, te och skvaller, ännu en dröm om jobbet -på tok för centralt. Frukostmys med riktig müsli och lite till, surfa nätet, föräldrar back from London snart, borde städa klart nu. Så svag.

piercing, curling, twirling

Syster och jag piffar oss och lägenheten inför kvällen. Hon fick ett infall igår och har nu en piercad underläpp med ett silikonpuffigt plut/en fläskläpp till följd. Själv har jag håret på spolar och nya lacket "Nice" (just setting the tone) på naglarna, inga ingrepp.

Mitt klipp blev okej men jag fick lov att gå tillbaka för justering, eftersom fjortisluggen inte riktigt var min bag. Nu har jag mittbena (?!) och lite svepande Siennalugg om jag jobbar på det och Göteborgsblåsten mojnar, ingen lättskött friss (hence the curlers).

Jenny och jag söker febrilt tak över huvudet till hösten. Långa telefonsamtal med parallellsurfning efter lyor. God damn, det är en hård värld. Vi har fått en liten inblick i hur den svarta lägenhetsvärlden går till och det är inte vackert. Nej, men visst kan vi förskottsbetala 7 000 till någon som bor i Visby och ska få lägenhetsnyckeln dagen innan vi kan flytta in. Säkert. Nya bud hela tiden och vår maxlimit på hyra tenderar att öka, i takt med att boarean minskar. Nej, man kan inte bo två pers på femton kvadratmeter!

Clownklänningen är bytt mot ytterligare en rutig sak i denimfärger och med infällda fickor, det blir fint till Monkitightsen ikväll.

clownen skrattar och clownen ler...

Stora knutar, små knutar och knutar på sned. Sjal med kedjeprint i turbaninspirerad knytning. Svartglittrande pannband à la Jessica Stam på Burberrys catwalk. Det har krävts många försök att poppa till hårtestarna som imorgon äntligen skall friseras till. Jag blev så glad när rara mamma gav mig ett presentkort på klipp!
Annars har jag ätit sushi i en park och kikärtssallad på en innergård, gått fortfort till snabba beats i färd med att uträtta ärenden vilka hälften inte blev av, köpt en ljusgrå maxiklänning som pappa tyckte jag såg ut som en clown i (maxiklänningar är ju så fina på de där få, ska jag byta min?), spillt ut ett helt glas kaffe i knäet och tvingats gå runt med en sur disktrasedoft i jeansen. Fortfarande ser rummet kaotiskt ut. Fjärmar mig.

Maj på Malö, fast hon var inte med och det var april

I en fullastad bil dundrar vi ut ur staden till trippande electronica varvat med svulstiga Timbalandproducerade beats. Roadtrips är så roliga! Vägarna slingrar fram genom den svenska landsbygden. Det är sommarvarmt, vilket känns så märkligt. Jag föräras med ett par fantastiska solglasögon som tillhört Andreas mormor, det känns som om jag fått ta del av en liten bit historia. Love them! Ute i skärgården är det stiltje. Tystnad. Vi lagar gott, gorgonzola och basilika i lövbiffsrullar med ugnstekta rotfrukter och klämmer en box rött.
Fina samtal och många skratt.
Några timmar senare lyser morgonljuset in genom alla fönster på sovloftet och vattnet glittrar där bortanför. Bake-up bröd i ugnen och frukosten inmundigas på altanen i bara linnet. Efteråt far vi till grannbyn för komplettering av dryck och mat. Häng på klipporna men inga dopp. Vi slickar i oss eftermiddagen med sällskapsspel, Asti Cinzano, nötter och godis. Sen tillagas kyckling med feta och soltorkade tomater och ännu mer vin dricks. Framtidsplaner och visioner delges, nervkittlande inför vad som kommer hända...
Ytterligare en mysig altanfrukost, men idag något kyligare. Vi städar och fixar iordning sjöboden, förbereder oss för avfärd. Lystna på fynd beger vi oss till Returlagret, som tyvärr inte höll öppet på söndagar. Så istället tar vi riktning mot stora staden och verkligheten.
En underbar helg med två fantastiska vänner.

je veux te voir

Efter ytterligare en utmattande jobbdag låter jag spänningarna släppa med en yogaklass och går rakryggad ut på en soldränkt Kungsgata. Hemma har syster lagat god kycklingwok och senare får hon agera stylist. Vi bestämmer oss för en svart tee med fasandekorerad sjal, grå jeans och hennes lackskor. Efter stadig mjölkdrink och ett exklusivt preparty (jag och min lap) beger jag mig mot Min bror och jag. Mycket trevlig kväll med många fina människor. Krazy Fiesta remixar tunes by Yelle, Juvelen och Justice och det finns partyhattar och bjudcupcakes.

Har fått ett lägenhetserbjudande i huvudstaden eller ligger den strax utanför? Lokalsinnet sviker på hemmaplan och i denna framtida (?) hemstad är jag fullkomligt förlorad. Fullkomligt förlorad och förvirrad, det verkar vara det allmänna tillståndet hos mig nuförtiden. Jag har rutiner, jag gör det jag bör. Stämplar in. Utför det jag ska. Är duktig. Ändå, så fullkomligt förlorad.

Nu sconesfrulle innan jag ska fixa inför dagens roadtrip till Malö!

Gratulationer till 21-åringen!

I fjorton år har vi känt varandra,
två tredjedelar av våra liv.
Det ger sannerligen perspektiv!
Visst har där varit andra,
visst har det varit kiv.
Men det finns ingen att klandra,
så svårt att vara objektiv.
Vi håller hårt i den andra,
tillsammans är vårt ledmotiv.

Du är attraktiv, kreativ, kooperativ
Alltid dekorativ, oftast konstruktiv och synnerligen signifikativ
-Så högkvalitativ!

Ska jag beskriva allt i vårt vänskapsarkiv,
finner jag bara superlativ.
Jag hoppas att vi alltid jämsides kommer vandra,
om än vi tar motsatta kliv...

Metallicdrömmar

Ser en fantastisk bandeaubikini i silvermetallic och får lite andnöd. Trots att man inte kan bada i saltvatten med den och trots att frakten är hälften av det ordinarie priset. Oi! Jag har visserligen påskpresentblusen som ska bytas mot något fint. Konsumera mera. Inte så hälsosamt, definitivt beroendeframkallande.
Meanwhile, you can't go wrong with apricot colored nails! Snor Elins Chanellack och fräschar upp händer och fötter. Lovely!

Lite senare är nagellacket avskavt och sönderfrätt av rengöringsmedel, men diskbänksmetallen blänker och badrumsporslinet likaså. Pånyttlackerarade naglar och nu jobbet om en halvtimma. Oi!

setting the mood...

Little Britain

Bild på en ung variant av HRH Elizabeth II från TIME

En kväll med brittisk touch. Efter jobbet möter jag upp syster i turkos Myrornakappa matchad med en nyblonderad lugg och mamma i en mer diskret framtoning utanför bion. Vi ser The Queen och Helen Mirren är så bra. Sedan sluter pappa upp och vi käkar middag på engelskt pubvis på The Bishop's Arms eftersom mamma har gett upp helsteken som svettats i ugnen hela dagen. Detta trots att hon gått på Plönninge Hushållsskola! (Ett stående skämt.) Mormor fällde för övrigt en kommentar i påsken att hon då inte hade gått där om hon vetat det hon vet idag, vad nu det betyder, man saknar oftast samanhang i hennes uttalanden. På Plönninge lärde man sig tydligen att baka ut 40 stycken identiska lussekatter, vika tvätt till samma format, koka långkok, mangla dukar...allt sånt som mamma kan. Jag skulle personligen behöva en rejäl boot camp i hushållsskötsel för mitt linneskåp kommer ha svårt att leva upp till mormors mors standard, en konservativ pedant ut i fingertopparna. (Hon kammade mattfransarna?!) Kanske inte helt olik Queen Elizabeth?

Honoré Hässleholm

Jag tecknar min framtid i fantasin. Lösa trådar surras ihop och bildar ett nät av starkaste björntråd, det kommer lösa sig. Klart att det kommer.

Mycket elektronisk musik för tillfället. En krönika som jag inte hittar nu, Musikbyrån om Hässleholmsfenomenet med Familjen och Folie. Rara Becca skickar fina franska blipp med rim som nog är väldigt finurliga, men vilka jag bara förstår hälften av. Upptäcker musikbloggar på franska som bjuder på en massa mp3-filer, jag plockar hem dem allihop -får lyssna sen. Remixer, färgglada oversize t-shirts, scarves, maxibrillor, sneakers... Snyggt och polerat.

Bläddrar genom helgens GP, hinner inte läsa klart om Jens Assur i Två Dagar. Hittar bloggar med upphovsmän som jag tror mig känna. Opererar undercover, spanar, rekar.

Regnet har ersatts av grådisigt ljus. Förbereder mig för en arbetsdag. Laddar med fikonmarmeladsmackor och många koppar kaffe.

silent shout

Ännu en påsk över. På lantstället med fina, tokiga, brokiga familjen. Påskpresenter och ägg. Promenader och svarta hundar. Blomfång och gravstenar. Syster och modetidningar. Snålblåst och sol. Goda middagar och gult i mängder. I-munnen-på-varandra- prat och tystnad. Vida vidder och snåriga skogar.
Det bekanta snöblandade regnet droppar ner april-nyckfullt, men det är skönt att vara tillbaka i stan igen. Annandag imorgon och jag ska jobba utan OB med att störa helgfriden.

"det snurrar i min skalle"

Yrseln genomsyrar mig. Helt plötsligt känner jag att jag inte vet något säkert. Det självklara är inte längre det, jag tvivlar, tvekar, tumlar. Det är så mycket som blir fel, saker som inte blir som det var tänkt. Bearbetningen och återfångandet av fattningen, stabiliteten, slukar energi. Så matt.

Samtidigt gror destruktiva tankar inom mig. Var kommer de ifrån? Jag vill inte att de smutsar ner mig, de förstör för mig. Tillslut orkar jag inte hålla ihop motpolerna, jag spricker. Brister. Ut i gråt, ut. Ut rinner allt, allt, allt i osammanhängande ordfragment dränker jag, förpestar jag allt utrymme. Det är förlösande.

Så idag vaknar jag till omsorgsfullt skriva silverord. De värmer och jag försöker ta fasta på dem. De blir mitt avstamp, från gnistrande silverkrokar tar jag sats och får en flygande start. Silverskimret glänser över mig hela dagen och jag säljer paket efter paket och slår rekord. Efter organiskt odlade cashews och liten eftermiddagsfika med levande filmbeskrivning av syster (där hon kommer av sig och berättar slutet) gör vi ett ryck och nu glänser även lägenheten. Undanstoppat stoff och rena ytor ger sinnesro för nu.

someone like revl9n

kneg ger deg

(Bra mantra på oinspirerande jobb.)

Ms Moss