som de svarar i luren: "this is she"

Picasso

Hon snuvar, stuvar, ruvar. Hon äter grapefrukt och dricker ginseng. Hon saknar, hon försakar. Hon skakar, vakar, rannsakar.

la la låtsasland

Rosor i brunt omslag från torget. Den fantastiska hösten som minner om Frankrike. Den ruggiga hösten som minner om Göteborg. Nostalgin och mysmelankolin.

Man öppnar upp på glänt, låter saker sippra ut. Det vackra och det fula, allt och ingenting. Röran, kaoset och strukturavsaknaden är ord som sammanfattar mig men jag låtsas. Man skriver prydligt i sin Moleskine. Jag låtsas! Man stänger sin ytterdörr och går ut med oklanderliga outfits. Jag låtsas! Man deltar aktivt på uppstyrda dopexpomöten och "arrar". Jag låtsas! Man går på föreläsningar, övningar, labbar och lever utefter studieromantikens kliché. Höstmorgnar och tegelbyggnader med rostfärgad murgröna, studentskan med basker och mockahandskar som är redo att förkovra sig. Jag låtsas! Och överrumplas. Den skyndande silhuetten glider i det fuktiga gräset och faller hårt över stenarna. Blå och ond höft under brunfläckade knytbyxor. Jag reser mig och hastar vidare, kanske att jag ska sluta låtsas.

Man bryter ner och kryper in, raserar murar och kurar. Man är knytet, man är famnen. Man är så glad att man blir ledsen.

utdrag

Style of Eye @ Berns. Foto: Jonas Åhlén

Staden och människorna som befolkar den byter skrud, vi antar mörkare nyanser. Sensommaren kryper över i höst och gatorna jag fått uppleva under min första stockholmssommar är nu annorlunda. Katarinahissens termometer visar flera grader mildare. Mitt bröst anammar inte svärtan och inte heller kylan, i mitt bröst flammar något obeskrivligt ljust, varmt och stort. I svarta klumpklackar av typen som Olsensystrarna trippade runt i för några år sedan, spatserar jag Götgatan fram, fierce och lycklig. Pumpar upp mig, skriver KS och slottar in de sociala aktiviteterna. Får fler jobb för fräcka hipstermärket, toppar upp champagnen och charmerar. Fashionkidsen är som kloner av varandra. Saker ramlar på plats och jag förstår inte hur. Det är omtumlande och jag omfamnar det. Jag insuper och njuter, kan det vara så bra?
Man kan skriva om de sömnlösa nätterna, fantastiska måltider, promenader hand-i-hand. Man kan skriva om de fina orden. Man kan skriva om, lägga till och dra ifrån. Återgivelsen blir likväl blek i jämförelse. Orden som annars förstärker, som bekräftar händelserna, accentuerar dem, publicerar dem, censurerar dem, konsumerar dem. Nu fattas de mig, istället detta pretentiösa dravel.
Skolstart och nya, klorblekta KTH-block på vilka snirkliga bokstäver i svart bläck tecknas. Formler och samband, resonemang och analyser, teorier, hypoteser, postulat, härledningar, uträkningar och grafer. Jargonen och nyvunna bekantskaper. Höstsolen och magkänslan.