Körkort!

Jisses, trafikfaran klarade uppkörningen. En närapå-nerprejning av cyklist till trots.
Förvånad, lättad och självklart glad i en enda röra.

This IS Farm Life.

I hällregnet flydde mor, far och jag stan. Mission: Övningsköra 'til we drop. Köpte ny kyl och mat, kom fram till den råkalla stugan i mörkret; elda i kamin, brassa på element... Sakta, sakta kom värmen och vi käkade tacos och såg Susanne Biers Bröder, mamma och jag snyftade ikapp.

Vaknade till en klar, kall men soldränkt söndag. Så rogivande att se ut över åkrarna och träden som sprakar i eldiga färger. Nästgårds var mormor virrig som vanligt, hon ser kopplingar och vinklar [vingcklar] som ingen annan ser, gör konstverk med prickigkorv över den vita duken som morfar nyss lagt över köksbordet...

Vi plockade äpplen och backade runt hörn.

Coulda, Woulda, Shoulda!

Igårkväll kändes det som om jag inte hade koll på någonting inför tentan, should hit och would dit. Varför inte förbereda sig bättre?! Vet inte hur det kan ha gått, men nu är det borta, checkmark. Välbehövt avklarande, då kval, tvivel och skepsism råder. Kastar av mig det med SATC-Samanthas bevingade: Coulda, Woulda, Shoulda.

Nästan bortblåst på posttenta-second hand-tur, det surras om orkanstyrkor. Inga vintagekap idag, köpte sneakers på Weekday istället. 250 pix!

Ikväll blir det bio med Elin och mams.

Fontana di Trevi

Jag vill göra en Anita Ekberg, men Poseidon i snålblåsten drar inte riktigt samma glamfaktor.

Roma, ci vediamo!

Le week-end

Fredagens sjukbesök blev kortvarigt, så Sanaz och jag gick hem till mig på laxmiddag och trip down Memory Lane... Märkligt hur människor kommer in och ur ens liv, vissa uppehåller sig ett slag och utraderas sedan helt, andra stannar för alltid.


Musikbyrån firade 10 år med uppesittarkväll, vilket innebar få sömntimmar inför det utmattande högskoleprovet (varför bränna ytterligare en lördag på det?). En lång eftermiddagslur gjorde gott och sedan härlig middag med familjen. Inte så party då, men ryckte upp mig. Lördagen fortsatte med miniförfest med Lisas vänner av modell hetsig som få (my bad). Sen några mer eller mindre lyckade möten längs med Göteborgs gator, aouch. För många alternativ, vart gå? Gloryboatsarrangörerna hade ny klubb på Respekt, men vi drog till Woody West på Pustervik. Brukar inte ha så kul där, men igårkväll var det andra takter. Fullt med folk och många fina pojkar. Kalaset slutade med taxi hem från 11:ans och i tidig morgon snubblade jag in i hallen. Mamma orolig.

Min söndag börjar halv tre, så bra. Nu måste jag städa, övningsköra och plugga. Vad händer?

Crawling Towards the Sun?

Idag började jag dagen med ett varmt minibad au farsgubben, för att sedan stressa iväg till körlektion nummer tjugoelva. För en gångs skull mådde jag inte vrålkass efter 40 minuters rattande, jag sökte av och hade flyt.

Prövningarnas tid hägrar. Imorgon är det Högskoleprov, om en vecka grammatiktenta och uppkörning och om två veckor fonetiktenta, sen: LYON! Ska bli fantastiskt, längtar så.

Börjar tvivla på min förmåga att prestera däremot, men lever med mantrat att under lite press och stress skärps sinnena. Blir fascinerad och imponerad av människor som lyckas ha miljoner bollar i luften och ändå vara så svala. Träffade en sådan vän på biblioteket idag, det var ABF-kurser, nätbaserade kurser i sömnad och mönsterkonstruktion och jobb... Hur då?
Men vi pratade framtid och kval också, puh, hon var inte omänsklig alltså.

Idag fyller min äldsta vän 20 år. Hon har lite ångest för det. Födelsedagar innebär ofta en sådan ou-det-här-är-en-milstolpe-jag-måste-ha-kommit-någonvart-känsla, jobbigt att det ska behöva vara så. Alla springer sitt lopp, varför denna upphakning på att "man borde" och "alla andra" och "normen säger ju"? Jämförelse är förödande, men ändå gör vi det hela tiden. Det tär, inifrån och ut.
Dessvärre har 20-åringen insjuknat och ligger till sängs, men det gamla Gustavigänget ska gå dit med muffins och sång en sväng.

Cyklist? -Javisst!

Morgonen är kall och mörk, kroppen är trött och fryser. Många koppar varmt till frullen, fårskinnstofflor på, varm dusch. Susar genom Allén med Kristofer Åström i örat (ja, bara en lur -för trafiksäkerhetens skull!), bitande kyla. Kroppstemperaturen höjs och bekymmer rinner av för varje tramptag.
Favvofortskaffningsmedel just nu: Cykel!

Baglady

Lycka är att fynda. Sådana underbara kickar man kan få av en läderaxelremsväska à la Mulberry för 50 spänn. Eller en svart krokoskinnportfölj, förmodligen äkta The Bridge för 100 kr?! Fantasilandet i Kommersenlokalen är sannerligen upplyftande.

Materiell lycka är så fasansfull och ytlig och förgänglig och hej och hå. NEJ! Mitt hjärta slår än idag minivolter när jag får användning av något kap från länge sen, eller när en outfit fulländas av det där skärpet.

Oroväckande är dock när mor tror att jag substituerar något annat med shopping och alkohol.

Vernissage

Mina kära vänner Erica och Emilia vänder plattor på Stickys vernissage på lördag och Alexandra, en gammal arbetskamrat från Hotell Heden, ställer ut sina foton. Själv plitar jag högskoleprov då, men hinner nog pipa in en sväng. Check it out!

Höstsolen ger nostalgi

Vi har en sådan fantastisk höst i Göteborg! Den klara solen och den fräscha luften som andas nystart...

Igår fick jag Aix-nostalgi med bakisfika på Bar Italia med Erica och det goda samtalet. Så härligt! Inser att många har samma förvirring som jag, allt på samma gång.

Nu är jag sen till Kommersen-tur följt av brunch på Egg&Milk med Sanaz, Kristina, Andreas och Lisa.

Få förunnat

Idag (eller igår nu) är det 29 år sedan mina föräldrar träffades, hon 19 och han 21. De har känt varandra i mer än hälften av sina respektive liv. Tanken att hitta någon nu som man håller ihop med tills man blir gammal är svindlande. Kvällsmys med bubbel, praliner och lavendelskorpor.

Trasslig trivsel

Borde, måste, kunde, ska
Vill, kan, när, hur?
Halvfärdig, övertrött
Sprundlande lycka
Ångest, glädje, fylla
Postleverans
Leker teater, hur gör du?
Vill väl, blir fel, gör rätt
Eller?
Mysmelankoli
Le och tack och varsågod
Latte med en vän
Framtid, dåtid men mest nutid
Syskonkärlek
På min hoj
Livsnjutning eller frosseri
Grekiskt span
Krisp höstluft
Allt och ingenting

Ännu är koden till universitetsstuderandet inte knäckt!

Rumlade igår in i en überkoncentrerad, knäpptyst studiesal på KTB och pratade på tok för högt, uppfylld av att nu minsann vara seriös. (Klädd i svart från topp till tå och i min låtsaskaraktär som "intellektuell, svår studentska".) Eftersom detta var dagen som böckerna skulle öppnas, hade jag självklart med samtliga böcker på litteraturlistan.

Cirkus 10 böcker halas fram och det är prassel med papper i det oändliga, men jag har fattat vinken med tystnaden och vågar knappt andas, vilket istället medför vissa onödigt högljudda flämtningar. Måste sluta prassla, så tafatt tar jag tag i första bästa bok och fördjupar mig i något ganska intressant, men hyfsat irrelevant för kursen. I den luftiga, vackra och oerhört tysta salen funderar jag på om de läckra tapeterna finns på Engelska Tapetmagasinet och hur man sätter stämningen i en sådan här studiesal. Sätter man ut råtysta hårt fokuserade statister för att lägga ribban? Leker vidare med min karaktär, "Här sitter jag och förkovrar mig som om det vore i en präktig amerikansk tv-serie à la Felicity -Hmm.. Vad bra jag är som pluggar, men oj vad mycket jag har att göra egentligen". När min studiekamrat Lisa tassar iväg, går jag med pga bristande ro och för att det är roligare med latte. Jag har varit där i 30 min.

Idag kom Sanaz över på eftermiddagsfika och magknipsskratt. Eftersom teknik är grym när den fungerar och förgrymmande jobbig när den inte gör det, blev det inga flygbiljetter bokade. Illa.

Snillen spekulerar...

Är bloggandet ren existensbekräftelse?

Debutant

Efter viss överläggning hurvida jag vill stava ut min sinnesstämning på nätet, har så även jag blivit med blogg.

Denna söndag har Göteborg soldis och jag har inte öppnat en enda bok. Dagen skulle gå i studerandets tecken, men att ta del av vänners äventyrsbloggar och resedagböcker är förbaskat mycket trevligare...

Fina Becca har farit söderut, ännu har inte faktumet landat. Jag tittade ut mot Haga genom vardagsrumsfönstret igår natt och fick filmiska flash backs från alla härliga moments i stan vi haft tillsammans. Märkligt att inte kunna cykla över på kaffe närsom, den lägenheten är tom. Snart ska någon annan flytta dit och kalla den sin. Avsked sucks. Skönt att hon inte är borta för gott.