Ännu är koden till universitetsstuderandet inte knäckt!

Rumlade igår in i en überkoncentrerad, knäpptyst studiesal på KTB och pratade på tok för högt, uppfylld av att nu minsann vara seriös. (Klädd i svart från topp till tå och i min låtsaskaraktär som "intellektuell, svår studentska".) Eftersom detta var dagen som böckerna skulle öppnas, hade jag självklart med samtliga böcker på litteraturlistan.

Cirkus 10 böcker halas fram och det är prassel med papper i det oändliga, men jag har fattat vinken med tystnaden och vågar knappt andas, vilket istället medför vissa onödigt högljudda flämtningar. Måste sluta prassla, så tafatt tar jag tag i första bästa bok och fördjupar mig i något ganska intressant, men hyfsat irrelevant för kursen. I den luftiga, vackra och oerhört tysta salen funderar jag på om de läckra tapeterna finns på Engelska Tapetmagasinet och hur man sätter stämningen i en sådan här studiesal. Sätter man ut råtysta hårt fokuserade statister för att lägga ribban? Leker vidare med min karaktär, "Här sitter jag och förkovrar mig som om det vore i en präktig amerikansk tv-serie à la Felicity -Hmm.. Vad bra jag är som pluggar, men oj vad mycket jag har att göra egentligen". När min studiekamrat Lisa tassar iväg, går jag med pga bristande ro och för att det är roligare med latte. Jag har varit där i 30 min.

Idag kom Sanaz över på eftermiddagsfika och magknipsskratt. Eftersom teknik är grym när den fungerar och förgrymmande jobbig när den inte gör det, blev det inga flygbiljetter bokade. Illa.