dive in!

Klarvaken och nervös vid fyra, nästa gång medvetandet återkom, var klockan tjugo i nio. Klockan nio sharp, utan akademisk kvart-lallande, skulle kontrollskrivning med Laplace-transformationer skrivas. Brillor, trikåklänning och över-åkern-språngmarsch, tunnelbana. Svettig och uppjagad, fem minuter sen kom jag till salen och gjorde tappra försök att omskriva ekvationerna.

Mycket snack om prioriteringar just nu, vi vägrar pausera livet, samma mantra on repeat. Middagar, festligheter och nalkande Zürichtrip, sånt gör gott. Harder, Better, Faster, Stronger!

Foto: Norman Parkinson

hjärtat sätter stopp

Jag köpte liljor i den kalla septembereftermiddagen, gjorde mig fin och gick på middagsbjudning.
Vilken middag sen, tre rätter och påfyllda glas med vitt, rött, mousserande, avec… Rådjurssadel och härligt samtal med kreativa människor fram till småtimmarna. Att komma hem kvart i fem medför svag söndag och än motigare KS-plugg, men det är så värt.

Paus med LLC-klipp, dialekten!

what do you want to do?

Som en förbannelse. Sitter långt bak och betraktar. Lurpassar, lurking. Detta borderlineland funkar fan inte, men att välja väg är än svårare. Det ena slår ut det andra och resulterar i något slags apati. Alltjämt snurrar KTH-karusellen igång och det verkar finnas oändligt många stänger att räkna på. Stånga eller stänga?

måndagstrött.

vad jag bryr mig om nu

Fantastiska föreläsare, 7 tunga tegelstenar, höst eller kanske snarare något sensommartillstånd. Regn. Fastän bara en vecka har gått, känns det som om jag varit här så länge, som om jag aldrig for. Jag köper ingenting på den utplockade Acneutförsäljningen, men väl en svart ullkappa med mycket volym från stora kedjan. Jenny säger att den är dramatisk, varpå jag tar några teatraliska steg över butiksgolvet som leder till ett smittande skrattanfall halva butiken stämmer in i. Uppför man sig inte så i Stockholm?

Återseendet är svårare än trott. Ibland verkar det som om jag gillar självplågandet, jag förstår det inte. Trodde att allt var avslutat, så vaknar jag från den bästa av drömmar och kan inte skilja på vad som är på riktigt och inte.
Vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen. Eftersom jag redan har monsterkonsumerat amerikansk nedladdad tv, ska jag se om differentialekvationerna hjälper.