Min syrra på StockholmStreetStyle:

Snygging där.

korridorsnytt 2:

Nyss flög en talgoxe in i köket och runt i korridoren.
Han lyckades hitta ut.

korridorsnytt:

Det bor två kineser i ett rum avsett för en som lagar mat 24-7. Varje gång jag kommer in i köket har stora wokpannan åkt fram och diverse märkliga ingredienser blandas med finstrimlade grönsaker.

Här finns en Londonbo som gillar "pretentious electronica" och kallar dig "mate" i var och varannan mening, något som kan vara svårt att lystra till om det är flera personer i köket samtidigt. Mitt trevliga sätt kopplade han illa kvickt till min härkomst: "Everyone from Gothenburg is so nice, people from Stockholm are just plain mean."

Det ligger en snodd plansch från Smittskyddsenheten föreställande nakna människor i bokstavsformationer som tillsammans lyder "Glömde du kondomen i somras?" på det spräckliga linoleumgolvet med luftblåsor.

En halvamerikan/halvfransos har flyttat in på soffan i det allmänna utrymmet, tydligen ytligt bekant med någon som bor i korridoren. Han spelar blues i tunnelbanan om kvällarna, vilket man tjänar kring 800 kronor i mynt på ett okej pass. Gårdagens skörd var ett gäng smörgåsar och jag erbjuds nu att ta för mig utav dem närhelst jag önskar.

Det står alltid disk i vasken och alla stekpannor har sönderrepad teflon där allt fastnar.

I personally believe...

Andreas och Sanaz är på besök, igår kväll drack vi vin och åt pizza hos Jenny till det här:

Sen gick vi ut.

tänk vad lite pop art kan göra

Med en sjuk och svag kropp förmår jag mig att i regnet köpa ett fång blommor till det rara paret som jag fått bo hos. Jag förmår mig att flytta delar av mitt bohag kommunalt med pärlan Jenny som hjälp. Så kommer jag fram och det är slut på ork och bita-ihop-nu-jävlar-anamma. Jag brister ut i gråt och förstår inte hur jag ska kunna bo i det här skruttiga rummet som är möblerat med pensionärsmöbler och inte städat. Vi dumpar väskorna och far hem till Jenny och äter soppa, kollar på den sista halvtimman av Upp till kamp och jag är något förstörd. Sömn gör gott och så är det föreläsningar och en massa information, hur ska allt gå ihop? Vi har kroki i ett garage med en liten gubbe vid namn Nisse som modell, han har både voluminösa former och exhibitionistiska böjelser. På rasterna slänger han på sig ett litet lila skynke som han binder fast likt en toga och sätter fötterna i ett par sunkiga raggsockar.

Mamma kommer upp på konferens och hon har med sig kläder, moccabryggare och strykjärn, men jag far iväg på Stuggasque på Värmdö utan att få sova, mitt-i-natten-middag och matte-kontrollskrivning morgonen därpå i skolan. Efter att ha varit vaken i 36 timmar sitter jag och nästan sover sittandes mittemot mamma på sushirestaurangen. Sen ska hon med tåget och vi har knappt setts. På mitt rum har mamma skurat golv och tvättat, med Roy Lichtenstein-planschen på väggen och mina saker i bokhyllan känns det mer okej. Istället romantiserar jag tillvaron och leker att jag är en svältande konstnärssjäl som i skenet av den nakna glödlampan skissar i natten, brottandes med perspektivritningen och de luriga skuggorna. Nu har jag nät på rummet och så kommer Sanaz och Andreas upp till helgen. Idag har jag varit på studiebesök i Tyresö och istället för att ha räknat matte har jag powernappat en hel eftermiddag och sett sex stycken The Hills-avsnitt.

it's possible!

Den här första tiden har susat förbi i något slags masspsykos ackompanjerad av hurtfriska sånger. Full ruljans och så klarar inte kroppen mer, utan en förkylning griper tag och jag blir sängliggande i det lilla rummet innanför tandläkarbostadens vardagsrum. Man skapar sig ett annat liv, andra vänner och det känns självklart till en början. Faktumet att många trygghetsfaktorer saknas gör sig först påmint då det blir motigt, efter en något olustig bjudning med snittar och vin med människor som leker vuxna börjar ögonen vattnas på tunnelbanan hem.

Äter middagar i Bergshamra och tar en fika på Söder. Lyssnar om och om igen på Possible, Studios remix av Shout Out Louds Impossible. Dricker kaffe med härliga kursare och repeterar gymnasiematematiken.

Mestadels är det bara stoj och glam med trevligt folk, så reflektionerna hinns inte med. Jag har hamnat i en fin klass, programinnehållet känns ännu rätt och den vackra staden har högt i tak med ett brett utbud av det mesta. Jag har goda aningar om det här.

(On the down side: Tekniskt strul med kamera och mobil, jag får typ vartannat sms och det har tydligen varit svårt att ringa också, nås dock på nätet!)