la la låtsasland

Rosor i brunt omslag från torget. Den fantastiska hösten som minner om Frankrike. Den ruggiga hösten som minner om Göteborg. Nostalgin och mysmelankolin.

Man öppnar upp på glänt, låter saker sippra ut. Det vackra och det fula, allt och ingenting. Röran, kaoset och strukturavsaknaden är ord som sammanfattar mig men jag låtsas. Man skriver prydligt i sin Moleskine. Jag låtsas! Man stänger sin ytterdörr och går ut med oklanderliga outfits. Jag låtsas! Man deltar aktivt på uppstyrda dopexpomöten och "arrar". Jag låtsas! Man går på föreläsningar, övningar, labbar och lever utefter studieromantikens kliché. Höstmorgnar och tegelbyggnader med rostfärgad murgröna, studentskan med basker och mockahandskar som är redo att förkovra sig. Jag låtsas! Och överrumplas. Den skyndande silhuetten glider i det fuktiga gräset och faller hårt över stenarna. Blå och ond höft under brunfläckade knytbyxor. Jag reser mig och hastar vidare, kanske att jag ska sluta låtsas.

Man bryter ner och kryper in, raserar murar och kurar. Man är knytet, man är famnen. Man är så glad att man blir ledsen.