just make a wish and everything comes true...

Börjar bli märkligt besatt. Som så ofta. Fiktionen är så mycket vackrare, så ofelbar. Samtidigt är det ju äktheten som efterlängtas, den råa sanningen. Brister är också fina. För ett slag lever jag i parallellvärlden, drömvärlden och den är varm, idealisk och fluffig. Samtidigt så imaginär att den flyts ut av minsta vindpust, inget att trakta efter.

I klackar och med violett snusnäsduk om halsen sveper jag och min cykel genom staden. Verkligheten tangerar fluffigheten. Soldis och ljusa lockar i vinden. Köper biljetter till balett och hämtar ut min väska från skomakaren. Handlar ciabatta, thaibasilika, tomatsoppa, solrosfrön och choklad.

Tvätten är upphängd och diskmaskinen tömd. Täcket på vädring. Ska ta itu med det lortiga golvet på jungfrukammaren, snart. (Lyckades ju välta ut en kopp kaffe bakom nattduksbordet och över grenkontakterna i morse, tyvärr en kopp kaffe med ovanligt mycket sump i. Merparten är upptorkat, men det ligger något slags kaffesumpsbeläggning över parketten. Inte vackert. Inte fluffigt.)

Foto: Tim Walker