"det snurrar i min skalle"

Yrseln genomsyrar mig. Helt plötsligt känner jag att jag inte vet något säkert. Det självklara är inte längre det, jag tvivlar, tvekar, tumlar. Det är så mycket som blir fel, saker som inte blir som det var tänkt. Bearbetningen och återfångandet av fattningen, stabiliteten, slukar energi. Så matt.

Samtidigt gror destruktiva tankar inom mig. Var kommer de ifrån? Jag vill inte att de smutsar ner mig, de förstör för mig. Tillslut orkar jag inte hålla ihop motpolerna, jag spricker. Brister. Ut i gråt, ut. Ut rinner allt, allt, allt i osammanhängande ordfragment dränker jag, förpestar jag allt utrymme. Det är förlösande.

Så idag vaknar jag till omsorgsfullt skriva silverord. De värmer och jag försöker ta fasta på dem. De blir mitt avstamp, från gnistrande silverkrokar tar jag sats och får en flygande start. Silverskimret glänser över mig hela dagen och jag säljer paket efter paket och slår rekord. Efter organiskt odlade cashews och liten eftermiddagsfika med levande filmbeskrivning av syster (där hon kommer av sig och berättar slutet) gör vi ett ryck och nu glänser även lägenheten. Undanstoppat stoff och rena ytor ger sinnesro för nu.