I efterdyningarna

Regndropparna mot flygbussens ruta ilar fort-fort och lever sitt eget liv, passande nog ackompanjerat till The City, The Airport av Loney, dear. Göteborg är grått, göteborgsgrått, jag är hemma och har en miljon lösa trådar att trassla i.

Vår efterlängtade Lyon-tripp bjöd på mycket: Vi besökte de beryktade båtklubbarna och kikade in på ett maxat allt-och-inget-Hawaiiställe (infravärme, sand, människohögar på golven, plastpalmer, vattenpipor, milkshakes'n'juices -sans alcool!). I höga klackar trippade vi på kullersten, gick över bro på bro Rhône/Saône/Rhône -hade som vanligt svårt att orientera mig och skilja på de olika kullarna/monumenten/vattendragen, insöp istället enastående arkitektur i kalksten och pastell och beundrade de vindlande gränderna i Vieux Lyon, inte en rät vinkel i sikte. Iförda tights och klänning i olika tappningar hela helgen lång, gick vi på textilmuseum, åt wasabiärtor och crêpes (obligatoire!), drack vin och kir, shoppade mossgrön, A-linjeformad kappa med stora guldknappar, bylsig vinterkofta à la -70's med ekorrar och hjärtan, snofsigt "vin antique" till far och lyxiga taxfree-artiklar.

Men helgen blev även ett avstamp för framtidsförvirring. Upp-och-ned-vänt, ledsamt, inte som förr. Det är läskigt när man inte känner igen sig i vänskapen. Tankar virvlar. Efter två tågtimmars konstant analyserande, funderar jag på om man funderar för mycket. Det blir nog bättre nästa gång vi ses, relationen är stadigt rotad och tillåts inte omkullkastas av lite motvindar. Förmodligen också nyttig push för mig att själv fatta tag om min egen tillvaro.

Det var roligt att se hur bra Becca har det. Gav verkligen mersmak!

Lite pics: