Marie Antoinette

Den nya biografen i staden står färdig. Fin och flådig. Barhäng innan filmen -I like! Igår såg fyra flickor ett maxat kostymdrama: Champangen flödar, pengarna likaså; nya klänningar, nya skor, nya tyger, nya håruppsättningar, nya smycken, massa fester, trädgårdsarrangemang... Ett liv i överflöd inramat av ljusa lockar, vackra vyer, och en otippad Carl Philip-lookalike till von Fersen... Det känns som man får ett levande, om än tillrättalagt och något långsamt, porträtt av en up-to-date partyprinsessa. Sammanvävt i dagens populärkultur och ackompanjerat på ett självklart sätt med modern musik.


Tufft öde, att giftas bort och klippa alla band med det man kallar hemma. Samtidigt skönt ordnat, att slippa möjligheternas ångest som infinner sig i var och varannan medelklassunge idag. Otacksam? Nej, blir bara trött på mig själv och mina banala problem. Hoppas att det hör tonåren till, då tillåts man ju vara naiv och lite för ego? 20-årsdagen nalkas, tiden är knapp. Svart och vitt och grått och nyanserat och onyanserat och allt-på-en-gång och ingenting-ingenting och längtan och frustration och carpe diem och eufori och regn och rusk och sol i sinne och en massa mer.

Mitt pubertala jag hinner nog bli moget och klokt, tids nog.