Livet förändras var jag än går

Solen värmde idag och tinade mitt frusna vinterjag. Skulle ha varit duktig, hade skrivit långa listor, men när det ringer en nykär Kajsa som lockar med kaffe kan man inte motstå, inte när hela Haga badar i ljus bortanför kanalen. På med randig halsduk, vita bågar och sneakers och ut, ut i ljuset. Kajsa har ny kille och han är allt hon aldrig trodde skulle vara det hon ville ha. Hon sprudlar och jag rycks med. Efter fikat tar jag en promenad (mamma har gett mig en stegräknare och man blir sjukt sporrad, ska försöka gå de där 10 000 stegen) längst med hamnen. Fort, fort går jag och registrerar saker. Blickar mot Lindholmen och minns. Skymtar Frihamnspiren och minns. Följer Älvsnabben med blicken och minns. Ser blommorna i Taubestatyns hand och minns. Går förbi Lisebergshamnen och minns.
Den här stan, den är min och det är vår, åh, det är vår!