it's possible!

Den här första tiden har susat förbi i något slags masspsykos ackompanjerad av hurtfriska sånger. Full ruljans och så klarar inte kroppen mer, utan en förkylning griper tag och jag blir sängliggande i det lilla rummet innanför tandläkarbostadens vardagsrum. Man skapar sig ett annat liv, andra vänner och det känns självklart till en början. Faktumet att många trygghetsfaktorer saknas gör sig först påmint då det blir motigt, efter en något olustig bjudning med snittar och vin med människor som leker vuxna börjar ögonen vattnas på tunnelbanan hem.

Äter middagar i Bergshamra och tar en fika på Söder. Lyssnar om och om igen på Possible, Studios remix av Shout Out Louds Impossible. Dricker kaffe med härliga kursare och repeterar gymnasiematematiken.

Mestadels är det bara stoj och glam med trevligt folk, så reflektionerna hinns inte med. Jag har hamnat i en fin klass, programinnehållet känns ännu rätt och den vackra staden har högt i tak med ett brett utbud av det mesta. Jag har goda aningar om det här.

(On the down side: Tekniskt strul med kamera och mobil, jag får typ vartannat sms och det har tydligen varit svårt att ringa också, nås dock på nätet!)