never too late, yet always just that

Jag ritar en dam med lång näsa. Ljuger hon? Hon får små men fylliga, rosa läppar, cerisefärgade rougeprickar trycks på en tvådimensionell kind och får agera kindbensmarkörer, därtill dekoreras hon med ett neonfärgat örsmycke. Tre pilar. Straight ahead. Med det nedladdade typsnittet Eraser skriver jag budord om att fånga möjligheterna. Skriver ut på styvt papper, skär ut och adresserar, frankerar.
Bättre sent än aldrig tänker jag.

Budgeterar i härliga Excel, ändrar jag någonstans har det effekt på hela arket, sånt gillas. Pengaplanen ser visserligen rätt dyster ut, men i det fräscha formatet och med de fina färgerna går den att titta på ändå. Svävar ut i mina approximationer, så att kassa-ackumuleringen inte hamnar på minus, alla utgifter till trots. Någon sorts sinnesro får jag i alla fall, bättre sent än aldrig.

Senare sitter jag i fönsterkarmen i färd med att putsa de förbaskade rutorna. Bättre sent än aldrig tänker jag.

Bild från thomastreuhaft.com