oh, what a day

Jag har prånglat Rosenrot en hel dag och jag är förvånansvärt bra på det. Det blir en utmaning att vrida och vända på argument, undrar hur länge det håller i sig. Nu är jag däremot helt hjärndöd och har för många huvudbryn som febrilt motas bort. Likt förbaskade popupfönster hoppar de tillbaka i mitt sinne, blip-blop. Blinkande och grälla "se mig, deala med mig"... Önskar mig ett pzum och sedan svartaste svartvinbärssvart med en krympande vit plopp i mitten. Total nedsläckning.

Eller kanske inte, jag trivs bra i turbulens, men helst godartad sådan. Val och prioriteringar, som så många gånger förut, men med nya vinklingar, varför blir jag aldrig bättre på att handskas med dem? Har kanske en kompromisslös kompromisskärlek? Vill finna "consensus" som tomten Hans alltid sa.

Nå väl, det är fredag och jag ska träffa fina Erica som jag inte sett på mycket länge. För även om veckodagar nästan har slutat att ha sin självklara status hos mig, finns en avdankad fredagskänsla där. Även om jag ska jobba imorgon, är det på tok för många mån-fre-9-17:are som sprider sin lycka över veckoslutets begynnelse att man inte kan låta bli att medryckas.