pärlor

Västkustpärlor på radband är de allihop, de där fina. Jag tar en minivay-cay i väst, hinner maxa skärgårdshäng, lantliv i halländska myllan och en kort sväng stadsbrus. Fokus på gött käk, gött sällskap och gött i glasen.

En långsam messkonversation får mig att klättra på väggarna, är det över nu hinner jag tänka femtioelva gånger innan telefonen plingar till igen. Museum, husbåtar, Parisdrömmar, klubbplaner och fler kyssar.

Det äldre gardet trappar ner, mamma och jag sitter i det dunkla vardagsrummet, i de gröna plyschfåtöljerna med blanka ögon. Jag kramar morfars valkiga hand som är full med småsår, på vilken en klackring och en vigselring sitter inklämd mellan de kraftiga fingrarna. Hans ögon är grumliga och ledsna, uppgivna. Mormor pockar på uppmärksamhet, den nya tunikan hon fått i födelsedagspresent har hon dragit över koftan och undertill bär hon en blommig, brokig kjol, i det glesa håret en sjal. Hon ser besynnerlig ut, besynnerlig och söt.

Hemma i Stockholm lyser solen, den höstlika känslan som bortblåst. Sensommarljus, sus, brus och dus.