den här stan som gör mig så hög, den här stan kan få mig så låg.

Swallow av Craig Wylie

Tillbaka. Den tvåstängslade amaryllisen hade lagt sig plakat över skrivbordet och utsöndrat några suckar frödamm. Misär i det allmänna köket, igen. Suck. Dessbättre stannar jag inte länge till, snart GÖTGATAN och EGET KÖK. Woha, så glad!

En rosa högglansig parfymförpackning i papp från Viktor&Rolf slängd i en papperskorg försedd med Lidl-plastpåse. Kontrasterna.

Jag sover okynnigmässigt om eftermiddagarna, dricker Women’s Energy-te istället för kaffe. Inte lika detoxgenomtänkt som man skulle ha kunnat tro, moccabryggaren fick nämligen bokstavligen ett meltdown. Snurrpannan glömde fylla på vatten. Så det blev inget kaffe, istället frän lukt från smält plast och överhettad aluminium.

I fönstret lyser solen och du är nästan vaken.

Går och handlar, fyller på förråden. Framför mig står en kvinna i färd med att betala. Hon bär en stor, ljusgrå päls. Ur kragen sticker en fin sjal upp, ton-i-ton med ytterplagget, uppdragen något över huvudet. Stålgrå, stora glasögon. Hon har inte tillräckligt med pengar till matvarorna på bandet. Så hon plockar bort varor, krafsar fram småmynt och drar till slut 4 kronor och 50 öre på kortet. Kontrasterna. Jag vill le medlidsamt men hon möter aldrig blicken, klart generad.

Ikväll ska jag dela säng med två brudar och en man. Kontrasterna.