winter r.i.p.

Jag undrar om våra föreläsare och övningslärare deltar i något slags massmordskonspiration som kanaliseras i form av enorma inlämningsuppgifter, projekt och programmeringslabbar samt saltas med dubbelintegraler och Richardsonextrapolationer. Detta blir min död tänker jag, men så kommer ljuset och det är inte den läskiga vita sortens. Våren är här, det är ljust när sneaksen går till campus och ibland även när de går hem igen. Knoppar brister och allt det där, ljuvligt!

Dygnet får lite fler timmar och jag vägrar pausera allt. Fortsätter med det mission jag antog för några veckor sedan och det går framåt med nätverkandet. Islatte i udda fåtöljer, solglas och det fina samtalet, skönt avbrott från min förmyckenhet…

Dekorerar mig för någon men mest för mig själv. Lyssnar på en låt om och om igen, tänker att den kan bli min theme song. Lever på det han sjunger om för nu. B säger att jag ska våga eller ha tråkigt och det är ju väldigt sant, men dagarna går rysligt fort förbi och det är svag framgång.

Helst vill jag bara se ut som en Lacroixbakelse.