wtf?

Med nöd och näppe tar argumentationstekniken mig över gränsen. Jag överklagar två gånger och får en kompletteringssession hos kursledaren. Utan vettiga förberedelser sitter jag i en soffa och betraktar målningen av mekanikprofessorn utanför hans kontor. Jag hinner lägga märke till att konstnären inte riktigt har fått till händerna. Så står jag och virrar vid en white board i en halvtimma, tappar pennkorken och blandar ihop sambanden, men jag får min andra chans och tröskeln jämnas med marken. Score!

Sen går allt i ett maraton. Springer dit, fixar det, inlämning på inlämning, skurar ghettoköket, målar naglarna i kollektivtrafiken, käkar middag med nya vännen, parfymerar, cyklar med överbelamrat styre, ser F på Systemet i fel stadsdel, inflyttningsfestar, målar över mörka ringar, slänger ner tygbylten i stora väskan minuter innan avgång. Ett ambulerande X2000-dagis rusar så genom Mellansverige och jag försöker sova ikapp förlorade timmar fast bedårande Thelma och Hildis tjoar.

Hemma är allt som vanligt men inte alls, bortsett från fysiska förändringar som nya möbler och stängda butiker. Föräldrarna och jag går långpromenad och spontanfikar hos familjevänner, solen värmer på riktigt och Floras kulle är krokusklädd. Får höra om katastrofala felbedömningar och illa bemötande av en hel läkarkår, att den drabbade själv jobbar inom vården är mer än en paradox. Sen yr snön likt värsta sortens winter wonderland och jag har inte tagit med mig någon varmare jacka. Lånar systerns second hand-päls och pilar ner till centralen för att möta upp min finaste.

Något har planterats och börjar spira i takt med den numera pauserade våren, börjar bli otålig men L säger att invänta och se.