"Inside my present so...so much past"

Leslie Feist sjunger att hon är ledsen, jag tänder doftljus, betraktar stolt mina verk, stryker på lager av kakaobodybutter och dricker Rooiboste. Vemodet rinner nedför ryggraden och lämnar mig. Den något frenetiska aktivitet som föräldrarna inledde har resulterat i ett riktigt trivsamt bo, små standardförhöjningar att glädjas över när man drömmer om loftlösningar och takåsvyer.

Saker och människor finns kvar, man får lov att ha dem på avstånd ett slag bara. De lämnas i lådor på en vind, i minnet, i en jungfrukammare eller i en telefon och förhoppningsvis undviker de fuktskador tills nästa gång de återses.

Ifyllda blanketter och framplockade anteckningar, mycket kli-pirr-ilar nystart nu. Annars snappade jag upp följande ord under mina fyra minuter korta tid i det allmänna utrymmet: Swedish Visa, The Embassy, money, business in Mexico, cocaine dealer. På riktigt?