le temps qui reste
Archive
- August 2010 (1)
- June 2010 (1)
- May 2010 (6)
- April 2010 (2)
- March 2010 (1)
- February 2010 (5)
- January 2010 (4)
- December 2009 (2)
- November 2009 (1)
- October 2009 (2)
- September 2009 (3)
- August 2009 (4)
- July 2009 (9)
- June 2009 (5)
- May 2009 (14)
- April 2009 (12)
- March 2009 (12)
- February 2009 (9)
- January 2009 (8)
- December 2008 (6)
- November 2008 (10)
- October 2008 (9)
- September 2008 (5)
- August 2008 (4)
- July 2008 (5)
- June 2008 (3)
- May 2008 (8)
- April 2008 (5)
- March 2008 (4)
- February 2008 (6)
- January 2008 (7)
- December 2007 (2)
- November 2007 (6)
- October 2007 (3)
- September 2007 (6)
- August 2007 (3)
- July 2007 (16)
- June 2007 (9)
- May 2007 (15)
- April 2007 (19)
- March 2007 (24)
- February 2007 (29)
- January 2007 (27)
- December 2006 (14)
- November 2006 (17)
- October 2006 (15)
2 comments:
Med grav underbar stockholmsaccent; "Saint Tropez, Saint fucking Tropez, Äntligen!". Känns underligt att vara hemma, känner mig lite lätt bortkommen och passar inte riktigt in i vissa situationer (visst förhållande. Har jag inte hunnit landa än eller har jag helt enkelt bara kommit till insikt efter alla våra djupanalyser och min bibelläsning att det inte är så rätt som jag trodde?. Sitter och funderar på min balkong, utan kackerlackor, utan den varma medelhavsvärmen och utan den pittoresk vyn, inser att det verkligen bara är en mellanlandning i några veckor. Drömmer mig bort till hösten i Paris... känns sååå rätt (med en avslutande sthlmsaccent)
Bébé! Håller med, det är underligt. Underligt och rent och hemma och självklart, men kortvarigt. Jag hann packa upp och stänga resväskan bara för att öppna den igen och lägga i en trave kollegieblock, handdukar och lakan. Mycket är fint på håll, men det är väl skönt att känna att det är rätt att fara -relationen var ju lite uppbyggd på tomma grunder? Din höst kommer att bli fabuleux! Har förresten postat en bild på Manus myspace, kolla in!
Bis
Post a Comment