right right now now -what is goin' on?

Känner solens strålar mot svettpärlorna i nacken, de bränner gott när jag lunkar hem rue Berlioz efter morgonens promenad.
Hör hur moccabryggaren pyser över ännu en gång och lämnar bruna pölar på den vita spishällen. Tänker att det är ju godare än pulverkaffet.
Ser utslängda kids hänga likt trasdockor kring manga-avdelningen på fnac, de läser intensivt oköpta serieböcker i den svala byggnaden. Det ser både lustigt och fint ut.
Låter den ljumma kvällsbrisen på Place Masséna smeka min kind och ta tag i hårslingorna.
Läser mess och mail om vänners ljusa framtidsplaner och försöker parallellt att få struktur på mina egna.
Dränker byggarbetsplatsens slammer med smäktande toner.

Så lämnar vi Nice till förmån för en annan kuststad, vi strosar de stora stråken och gamla stan ett slag och slår oss sedan ner på en servering där vi dricker de godaste grapefruktsdrinkarna. På Cannes klippor i solnedgången äter vi kvällsmål, panini och en flaska mousserande rosé -var. Någon som utger sig vara personlig tränare för de rika och berömda skakar på huvudet åt vår mat och säger att han kan fixa in oss gratis på Palais om vi kommer samtidigt som en av hans klienter, vi säger on verra. I bakgrunden dånar elektron och man får lov att nypa sig i armen för vilket fint liv man lever. Jag dansar i min nya, färgsprakande syntetklänning och känner mig ganska eléctronique på strandkonserten. Ed Banger-fanet kommer fram och tja-tja/puss-puss, han tipsar om niçoiska events och säger att det är synd att vi inte är här i slutet av augusti då hela Palais des Festivals ska fyllas och de riktigt stora ska spela. Palais har premiär på sin sommarklubb och vi ställer oss i kön till entrén där de ratar folk på löpande band, men sandiga skor och fötter till trots, kommer vi in och hoppsan kostade det 30 euro?! I myllret därinne känner vi att sandiga tygskor inte riktigt är grejen, uniformen verkar vara stilettklackar till korta små klänningar alternativt halvuppknäppt skjorta och helrör. Det är vip-hylla på vip-hylla, viprum på viprum och det ska synas att man spenderar, maxade tomtebloss kring ishinkarna och…yuk…jag får kväljningar. Eftersom vi nu missat sista tåget och siktet är inställt på första morgonturen, måste vi få tiden att gå. Vi snor lite ostcanapéer från den överblivna buffén och det är ju gott och skoj ett slag, men snart får vi prata lite franska och dansa och hångla och åka flott bil med dunkande rap och hänga på något slags kontor och sen så är det inte så kul längre och vi vill bara hem, hem, hem. Skjuts till tågstationen och nej, vi stannar inte över dagen.