futuresex/lovesounds

Med för få sömntimmar i kroppen och för mycket bagage i armarna möts tre fina chics. Vi skramlar runt i en tågvagn i nästan ett kvarts dygn för att korsa landet och äntra stora staden i öst. Tåget slirar och vi likaså, skratt och trams utan uppehåll annat än för kortare musik- och läsepauser. Anekdoter om rödlackerade svarta manshänder på lår och utförliga skildringar om vad helgen bjöd på. En road åhörare tvingas låtsas skratta till från något han läst ur den tunga facklitteraturen han har i knäet då våra underhållande berättelser tar fart. För nog är vi ett spektakel. Oj, nu närmar vi oss snart. Pudra näsan och måla läppen, följt av gapskratt för att vi ju är helt knäppt brudiga.

Wraps, sushi, bagels. Klänningar, skärp, solglasögon. Norrmalm, Östermalm, Södermalm. Indigo-jordgubbsdrinkar, solig Mellqvist-islatte, het String-latte. Timberlake, Timbaland, timing. Beyond Retro, Tjallamalla, Coctail Deluxe. Sanaz, Becca, Sofie.

Så hittar man äntligen in i varandras rytm igen. Den lunk som inte går att upprätthålla på avstånd, hur flitig mail- och messkorrespondens man än har. Vardagshänget som den där våren i Haga. Man hittar rytmen, slagen börjar sakteligen ticka i takt, bara för att återigen bryta upp. Vi går om varandra och det gör ont. Aldrig synkroniserade, men ändå alltid just det.

Torsdagen äts upp i fikabesök med syster hos morföräldrarna och farfar. Ni glömmer oss väl inte när ni är ute i vida världen? Undrar söta, skrynkliga, gamla morfar oroligt. De har så mycket att ge, de äldre. Sorgligt att man inte ses oftare.

Midsommarfirandet blir av, trots allt strul. I regnet rullar jag en dra-maten på svajiga kilklackar, med klämskador och blöta kläder kommer jag fram till Erica. Nya drömmar börjar gro; om USA, om Paris, om grafisk design. Sill, nubbe och jordgubbstårta. Blommor i håret och jag vill inte lämna alla dessa fina människor.

Ännu har jag inte packat upp från Stockholm och jag måste köpa saker i affärer som är stängda idag och tvätta saker och komma ihåg saker... Fuck, jag är helt labil och blir typ nostalgisk av AMF Pensions reklamfilm. God only knows what I'd be without you...