Toppar och dalar

En vandring över bron blir min dag. Över isblocksbitar i en älv. Svindlande att kika ner genom gallret samtidigt som man går, pinnarna virvlar och det är högt upp, blir alldeles snurrig. Måste titta bort, men blicken dras åter nedåt det djupa grå med små vita skärvor av smutsig is. Alltid lika kittlande att gå över broar, tänk om det är nu, just nu som den rasar? Falla ned mot det kalla grå med vita skärvor i, hur skulle det kännas? Ännu läskigare att vandra över en bro som kan öppna. Tänk om den öppnar när jag är precis på skarven? Jag hinner ju inte över lika snabbt som bilarna, tänk att snubbla och falla mot det kalla grå med vita skärvor i. Hur skulle det kännas?

Uträttar mina ärenden på Backaplan, så sjukt stort! Skäms eftersom jag aldrig varit annat än på busshållplatsen tidigare. Då jag premiärade Frölunda Torg för ett par månader sedan och därtill dagens tripp, är jag nu lite mindre innerstadsråtta. Känns...inte så mycket, men alltid gott med avbockade to-dos.

Banan, paranötter och russin ger mig energi och jag vandrar hemåt. Trots mitt mellanmål måste jag sova. En tupplur mitt på dagen är fantastiskt! Det är en tradition jag haft sedan jag var liten, närhelst man är slut i kropp och knopp, vill jag SOVA. När jag har promotat denna powerboost för vänner, verkar många ha besvär med att sova fullt påklädd mitt på dagen. Men jag tycker att mitt-på-dagen-lurar är underskattade. Något tidsslukande däremot. Det var ju tal och analyser som skulle skrivas och övas på. Ethos, logos, pathos, hur var det nu? Och jobbet, visst rackarn, det går inte.

Så jag sjukanmäler mig (sån är ju inte jag?!) och får således jobba söndag eftersom det har blivit strul med tiderna och jag låter inte ens sjuk. Bara förvirrad. Alltid så förbannat förvirrad.

Måste få till det här talet nu, te och kokostopp sägs vara bra för inspirationen.