Eftersom

Hej du, vinterland! Vad gör du här?! Vitt och vackert, men rysligt kallt. På väg hem från träningen igår kväll kändes det nästan som om man skulle ut på nattåk i pisten, men ack nej. Är sjukt skidsugen, men i år lär jag få nöja mig med att leka skidskolelärare en helg. Elin och pappa ska till St Anton, avis!

Eftersom det är så kyligt och snöigt och eftersom jag satsade på en treknapparskappa i vinter, måste jag nu börja jobba med många lager... Fashionable layering, jovisst, men påbylsad likt världens Tjorven by Winter? Nja.

Eftersom-maraton 2: Eftersom jag bor på lånad tid i min gamla jungfrukammare på berget och har endast tilldelats en yttepytte hörngarderob+byrå och eftersom jag gillar att handla och eftersom jag är extremt rörig, är jag i desperat behov av rensning. Jag tror att med koll på det materiella, skulle jag nog kunna styra upp någorlunda ordning i sinnet med, i motsats till vad som stod i GP idag. Samarit-Sanaz har erbjudit sina tjänster då situationen är ohållbar. Det går inte att köpa nytt inför varje event, såvida jag inte vinner på Triss snart. Any day now! Även far har gjort en deal med mig: Fixar jag att jonglera två jobb, skola och nöjesliv utan att hushållsarbetet blir lidande, bygger han en juniorversion av hatthyllan i hallen till mitt rum. Avstämning efter två veckor. Tack pappa, jättesnällt. Verkligen.

Vaddå, jag menar det!

"Meanwhile...", Carrie-style, klädförvaringsoron råder, har jag syltat in mig i något alldeles för sockerknasterkletigt. Undrar om jag utsöndrar något ämne som gör att jag dras till omöjligheter, otillgängligheter. Som om jag söker olycka. Är jag så van vid trängtan att mitt undermedvetna uppsöker den? Jag blåser liv i urvattnade ingentingheter. Två motpoler, kropp och hjärna, magkänsla och förnuft, plus och minus. I den ökentorra tristessen kan hjärnan spela spratt. Jag är så kollosalt färdig och samtidigt inte ens i början av startsträckan.