Last Time Was Different

Minns att jag förra året hade übermycket Christmas Spirit, från och med första advent drog Erica och jag igång med extra-allt; glitter, pepparkakor, glögg, bak, lucia, julsånger, adventsljusstake av Heinekenflaskor... Kanske var det för att det var kall luft och hela Cours Mirabeau var kantad av bodar som sålde vin chaud, korvar, träskålar, porslinsfigurer och en massa annat. Kanske var det för att vi lekte vuxenliv, gick på katedralskonserter följt av adventsfika i kjolar och (fejk-)päls. Kanske var det för att livet var så lojt där nere, att allt man tog sig för blev så mysigt. Kanske var det för att vi inte var hemma som vi blev ovanligt traditionsbundna, ett trygghetssökande.

I år har den magiska barndomspirrande jullängtan inte infunnit sig. Inte ens i den ljussatta parken med mängder av bodar, dånande julmusik och ljuva dofter, inte ens iförd juleröd fleece kunde jag förnimma julkänsla. Jag satt ett par-tre timmar i en kall biljettkassa på Liseberg, några dårar köpte åkpass i hällregnet, medan Sanna och jag satt inne och kurade med varm choklad och filtar.

Den här ovanligt långa oktobermånaden måtte komma till sin ände snarast.

Trip down Memory Lane:

Vin chaud på Rue Villars

Erica och Klara på Cours Mirabeau

Hej vi är 10 bast. Notera den klassiska fotbollsposen.