En ce moment:

Jag hatar att jag inte kan passa tider, så fruktansvärt illa. Nu missar jag halva föreläsningen som var så viktig. Det farliga är att jag på något sätt bekräftar för mig själv i stressens hetta att det inte är så farligt, att man nog kan läsa sig till det sen och har tanken planterats är det nästan kört. Att komma sent till vänner är ännu värre, indirekt hävdar man att sin tid är viktigare än andras. Förlåt alla som stått och huttrat i väntan på mig, improvement in progress.
God damn, ytterligare huvudbry.

Jag har varit i dvala, trott att jag raderat hela hårddisken, skrivit ett osammanhängande brev som jag inte kommer ihåg hur det löd och varit en dålig dotter.

Produktiviteten sprakar oftast som bäst hos mig klockan mitt i natten, igårnatt var det så. Jag har smitt framtidsplaner! Det känns lugnande, men jag vet inte hur det ska gå än och vill nog tänka lite till innan jag publicerar det.

Ikväll ska jag träffa några gymnasiepolare och gå på en utställning med verk av en arbetskollega till en av dem, ska bli trevligt.